Blogginlägg

Covers: Ian McNabb

Postad: 2019-09-06 07:51
Kategori: Cover-skivor

IAN McNABB: Respectfully Yours (Fairfield, 2016)

IAN McNABB ÄR ETT ENGELSKT NAMN som genom åren har försvunnit ur mitt trånga och allt krympande minne. Då har jag ändå upplevt honom live tidigt i hans solokarriär för nästan 27 år sedan. Han var en gång medlem i Icicle Works med massor av ”hits” på den nedre halvan av den engelska 100-listan mellan 1983 och 1990. Men fick en smash hit med ”Love is a wonderful colour” 1984.
   Konsertupplevelsen, januari 1993 på The Grand i södra London, var klart minnesvärd. Jag följde McNabbs då nyligen etablerade solokarriär några år efter konserten men har sedan 20 år tillbaka tappat kontakten. Men soloskivor som ”Truth and beauty” (1993) och ”Merseybeast” (1996) är ju klart hyfsade album och hans exklusiva samarbete med Crazy Horse på albumet ”Head like a rock” (1994) är ju ändå en once in a lifetime-händelse för McNabb själv.
   Sedan dess har McNabb varit produktiv, ser jag, men utan att få de stora rubrikerna. Däremot har han turnerat kontinuerligt under flera decennier och har till och från återförenat Icicle Works för sporadiska konserter. På sina egna solokonserter har covers varit ett stående inslag så det var ganska naturligt när han till slut gjorde ett helt album med andras låtar.
   På scen 1993 var det gitarrpop i psykedelisk dräkt med starka refränger och ibland hörde man de där typiska Neil Young-influenserna i både arrangemang och repertoar. Jag kan väl i viss mån fortfarande spåra rötterna på ”Respectfully yours” men det är ett album med väldigt anspråkslösa och ibland nakna arrangemang. Jag får känslan att han huvudsakligen har spelat in albumet på helt egen hand. Ofta med pianot som huvudinstrument men också med andra instrument.
   Neil Youngs ”Pocahontas” blir därför rätt lik originalet utan att nå de magiska höjderna. Då finns det bättre exempel på covers där McNabb hittar en helt egen linje i sina tolkningar. Som exempelvis ”Life on Mars” med enbart piano som komp, och ett litet stråkarrangemang, men fantastiskt fint och starkt framfört av McNabb. Kanske var det just vid inspelningstillfället genuina känslor för David Bowie som precis hade dött.
   En annan lyckad tolkning på albumet är Liverpool-kollegorna Echo & the Bunnymens ”The killing moon” som dekorerats med elektricitet och lite större arrangemang. Sedan klär han effektivt av Black Sabbath- och Bee Gees-låtar med samma personlighet.
   Däremot är valet av Rolling Stones-låt, ”Memory motel”, lite väl udda och okänt för min smak men guldstjärna till Ian för att han riktar in strålkastarna mot Green On Red i avslutningslåten i en på albumet ovanligt rockig och svängig ”Time ain't nothing”.


Changes (Black Sabbath)
1972. Från albumet Black Sabbath Vol 4" med Black Sabbath.
Pocahontas (Neil Young)
1979. Från albumet "Rust never sleeps" med Neil Young & Crazy Horse.
Run To Me (Barry and Robin Gibb)
1972. Från albumet "To whom it may concern" med Bee Gees.
Baltimore (Randy Newman)
1977. Från albumet "Little criminals" med låtskrivaren.
Life On Mars? (David Bowie)
1971. Från albumet "Hunky dory" med låtskrivaren.
The Killing Moon (Will Sergeant/Ian McCulloch/Les Pattinson/Pete de Freitas)
1984. Singel med Echo And The Bunnymen.
Montague Terrace In Blue (Scott Engel)
1967. Från albumet "Scott" med låtskrivaren (under sitt artistnamn Scott Walker).
Memory Motel (Keith Richard/Mick Jagger)
1976. Från albumet "Black and blue" med The Rolling Stones.
The Crystal Ship (The Doors)
1967. Från albumet "The Doors" med The Doors.
Time Ain't Nothin' (Green On Red)
1985. Från albumet "No free lunch" med Green On Red.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (433)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (19)
Jul (70)
Konserter (225)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (49)
Maxi12" (35)
Minns (127)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< September 2019 >>
Ti On To Fr
            1
2 3 4 5 6 7 8
9 10 11 12 13 14 15
16 17 18 19 20 21 22
23 24 25 26 27 28 29
30            

Jan Arne Martin Lennell 26/05: Alltid lär man sig något nytt! Läser denna artikel och upptäcker till min f...

Kjell J 19/05: Verkligen trist att höra, lärde om Moon Martin via Lennart P, när det begav s...

Lennart Grönfelt 15/05: Fick liveskivan av en kompis 70 som inte tyckte den va något att ha, gick hem o...

Lars Thorstenson 14/05: Hamnade här efter jag hört att Moon tragiskt nog nyligen gått bort. Denna sor...

Jan Lennell 12/05: Fantastiskt album! En av de bättre låtarna tycker jag även är gospelrökaren...

Björn Stein 9/05: True Legend R.I.P, bara Jerry Lee Lewis kvar!...

Björn Stein 1/05: Instämmer helt med dig, hjärtat klarar knappt av att lyssna. Värdigt, tänker...

Håkan Gustafsson 29/04: Väldigt bra konsert! Jag inser alltid hur viktig Jalle Lorensson är för sound...

Björn 20/04: Hej Håkan! Håller med dig, bra låtar och Eldkvarn brinner. Men mixning, vad h...

Janne 15/04: Tack! Läste om Lucinda Williams, ‘Car Wheels on a Gravel Road’ på Rolli...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.