Blogginlägg

00: #34. EP´S TRAILER PARK

Postad: 2019-09-02 07:51
Kategori: 00-talet bästa

EP'S TRAILER PARK: Apartment recordings (Ramblin', 2000)

SOM NI KÄRA LÄSARE FÖRMODLIGEN REDAN har förstått kommer min lista med favoritskivor från 00-talet innehålla en gränslös blandning av högt och lågt, akustiskt och elektriskt, känt och okänt, lågmält och rockigt, brett och smalt, och svenskt och utländskt. På en lista där jag just nu inte kan undvika den lilla orkestern EP's Trailer Park av gotländskt ursprung.
   ”Apartment recordings” må vara första försöket på skiva för den här gruppkonstellationen men förgrundsfigurerna Eric Palmqwist och Linus Larsson var åren innan medlemmar i Monostar, ett lite mer konventionellt men väldigt låtstarkt poprockband från samma ö i Östersjön.
   Monostar lade ner samma dag som EP’s Trailer Park gjorde sin första spelning. Det skedde på Hultsfredsfestivalen 2000. Palmqwist (Mr EP) fick med sig Linus Larsson på den nya resan och det var naturligtvis ett lyckat grepp. Palmqwists genuina låtskrivande möter Larssons mångsidighet på en mängd instrument plus att han under de här åren runt millennieskiftet höll på att utvecklas till en framstående skivproducent och tekniker på bland annat Eldkvarns skivor (”Död stjärna”).
   Om Monostar var ett popband så drog EP’s Trailer Park åt det som vi för många år sedan började kalla americana, musik med rötterna i den amerikanska roots-musiken, inte minst countryn. Ingredienser som väldigt väl beskriver musiken och innehållet på ”Apartment recordings”.
   Innan skivan spelades in, i Palmqwists och Larssons lägenheter i Stockholm (därav albumtiteln), tillkom Björn Yttling, som senare skulle bli känd både som producent (Lykke Li, Primal Scream, Anna Ternheim...), musiker och medlem i bandet Peter Bjorn And John. De tre utgjorde den kreativa kärnan i bandet. Torbjörn Södermans avslappnade och coola trumspel gör också en värdefull insats på ”Apartment recordings”.
   Yttling var för övrigt med på en livekonsert jag upplevde i Örebro 2001 med ett decimerat EP's Trailer Park på bara två man. (Några år innan såg jag även en konsert med Monostar utan att då riktigt vara medveten om Eric Palmqwists kvalitéer).
   Det finns en ödmjuk och smått vemodig ton i Eric Palmqwists sätt att sjunga och skriva låtar och när skivan kom ville jag gärna jämföra honom med Ron Sexsmith som också var en av hans förebilder.
   Redan på sitt första album är EP's Trailer Park så fruktansvärt fri från utsmyckningar, studioproducerat sound, stora arrangemang och professionell produktion. Med små medel har man skapat känslan av avslappnad demoinspelning fast arrangemangen stundtals är dekorerade med både blås, stråkar och steelguitar (Magnus Tingsek). Men allt är så varsamt utfört och personligt genomfört att jag gång på gång imponeras av hela skivans underbart mänskliga ton.
   På skivomslagets framsida sitter den då 26-årige Eric Palmqwist på golvet mellan två stolar. Han borde i rättvisans namn sitta stolt på båda stolarna då han redan här var en intressant artist och samtidigt en ovanligt fantasifull låtskrivare.

Favoritlåt: "1.56". Bakom den något märkliga titeln (låten är exakt 2 minuter lång...) som inte nämns i texten döljer sig en rytmisk och catchy låt av positiv prägel fast Eric i sina textrader anklagar sig själv för att inte räcka till (i kärleken?). Den akustiska gitarren driver melodin med hjälp av något annat percussion-liknande instrument och trummorna skramlar så där lagom lågmält bakom.
   Just i den här låten gör blåset en sporadisk men njutbar insats på albumet och sångerskan Susanne Berggren körar anspråkslöst. Det är alltså en kort låt som slutar abrupt och överraskande precis efter textraden ”You know I'm not that strong...”.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (419)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (54)
Konserter (222)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (47)
Maxi12" (35)
Minns (113)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< September 2019 >>
Ti On To Fr
            1
2 3 4 5 6 7 8
9 10 11 12 13 14 15
16 17 18 19 20 21 22
23 24 25 26 27 28 29
30            

Björn 14/08: Tack Håkan! En kulturgärning för alla, inte bara för vi som älskar Magnus väldig...

Valbobo 13/08: Ett lite märkligt sammanträffande är att de tre låtar du nämner som djupt person...

Johan S 8/08: Aah, detta är verkligen en gammal favorit. Pubrockpärla! Tycker också Gomm sl...

Jan Lennell 28/07: Petitess, men ändå för ordningens skull; 20 juni ska vara 20 JULi :). Tack för e...

Mats 26/07: Detta är en av 70-talets absolut viktigaste plattor för mig. Såg Tyla Gang på Ho...

TuffeTom 8/07: Beklagar Johan S. Jag missade ditt inlägg. Blev ju en kopia av det du redan s...

TuffeTom 8/07: Håller med om att debuten som soloartist var mycket bra. Men möjligen har du m...

Hans Schönning 4/07: Borde förstått det. Dina texter är alltid underhållande. Vi är ganska svältfödda...

Hans Schönning 3/07: Första Young-albumet kom 1969 och sålunda 50 år sedan. Inte 40 som du felatigt s...

Johan S 1/07: Hmm, måste nog protestera lite mot slutstycket. Henley har ju inte gjort så mång...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.