Blogginlägg

Minnen, minnen och åter Magnus-minnen

Postad: 2019-02-27 10:57
Kategori: Minns

Foto: Anders ErkmanMagnus Lindberg 1993.

MAGNUS LINDBERG ÄR DÖD. MINNEN, MINNEN och åter minnen sköljer över mig när jag försöker sammanfatta hans liv på skiva och scen. I natt skrev jag några rader om hans historia, baserad på hans skivproduktion, spetsad med några personliga reflektioner. Skivorna kom sporadiskt och oregelbundet men som konsertartist fortsatte han genom åren troget gå upp på de små scenerna. Förutom Ulf Lundell och Mats Ronander är det nog Magnus Lindberg jag genom åren har upplevt flest gånger på konsert. På senare år ensam med en akustisk gitarr. Vi kom att sakna det elektriska bandet bakom den känsliga rösten, den välformulerade poesin och fantastiska låtarna.
   Jag missade tyvärr hans första grandiosa liveframträdanden i slutet på 70-talet och några år senare runt hans kanske största album "Röda läppar". Men från 1983 hade jag glädjen att få uppleva honom på scen ett 30-tal gånger.
   1983 kom han till Örebro och Lord Nelson med ett fantastiskt band bakom sig och bjöd på en ypperlig upplevelse i rockmusikens tecken. Utan stort skivkontrakt i ryggen gav Magnus ändå allt på scen och tillsammans med en livlig publik tog han känslorna upp på en hög nivå.
   Sedan blev det under många år tyst om Magnus innan han 1989 under något år blev Örebrovän och skaffade sig ett permanent band från staden, Fabulous Barfly under ledning av Staffan Ernestam. Första konserten med bandet på Ritz i Örebro var förklarligt nog fylld av covers men här fanns redan potentiell sprängkraft i både sound och personlighet. Dagen efter på samma plats uppträdde Magnus och Staffan ensamma i ett mer avslappnat musikaliskt möte.
   Även Stockholm hade till slut återupptäckt Magnus och tillsammans med Lasse Lindbom producerades albumet "Det kommer en vind" (1989) med ett 80-talssound som inte riktigt har överlevt tidens tand så bra. Men låtmässigt var det hög nivå. I samband med release genomförde Magnus och hans Örebroband en alldeles perfekt konsert, två kvällar i rad på Ritz, med många nya starka låtar i repertoaren.
   Även under den kommersiellt framgångsrika Grymlings-epoken gjorde Magnus några avstickare till Örebro. Hösten 1990 var Magnus tillfälligt tillbaka som soloartist på ett lågprofilerat gig på Prisma. Och i december 1993 var Magnus "förband" tillsammans med Staffan Ernestams band, nu omdöpt till Pojkarna Från Prärien, med en greatest hits-baserad repertoar plus ett unikt framförande av Ulf Lundell-låten "Blåklint". Anders Erkmans bild ovan är hämtad från det tillfället.
   Efter Grymlings-äventyret blev det återigen helt tyst från Magnus innan han dök upp på skiva 1999, "Ljus i natten". Men livemässigt skulle det efter 1993 ta nio år innan jag fick uppleva Magnus på konsert igen, 2002 kom han till Frimis med det hårdsvängande kompbandet Stockholm Cowboys.

TVÅ ÅR SENARE, 2004, VAR MAGNUS TILLBAKA på en Örebroscen, Sombrero, med ett nytt band och en aktuell repertoar hämtad från senaste albumet "På bergets topp".
   I december 2005 agerade Magnus ensam uppvärmare på en Eldkvarn-konsert på det som då hette Badhuset (och numera nya Ritz). Ensam på den stora scenen ville han ta hela publiken i sin famn och repertoarmässigt bjöd han på ganska obskyra låtar, ännu en gång Lundells "Blåklint".
   Sedan skulle det dröja till 2011 innan Magnus uppträdde officiellt i Örebro. Förutom några Najz Prajz-framträdanden 2009 och 2010, fick vi ta oss till Stockholm (Debaser och Boule & Tapas, båda 2009) för att få uppleva Magnus på scen. På båda konserterna hade han band bakom sig.
   2010 fick jag uppleva Magnus på två skivbutiksspelningar, på Najz Prajz i Örebro och The Beat Goes On i Stockholm. Det var releasespelningar för hans duettskiva med Basse Wickman, "Vita lögner + Svarta ballader, volym 1".
   2011 på Clarion hade han Västeråsbandet Johan Seige Band bakom sig på en konsert som dåligt annonserad hade en liten publik. Men Magnus närvarokänsla fanns där som alltid.
   2012 uppträdde Magnus själv på Örebrorestaurangen Kungsgatan 1. En nervös och osäker Magnus fick inte fram den sedvanliga fysiska attacken men engagemanget fanns ändå där.
   På hösten samma år tog Magnus gruvlig revansch på sig själv inför en sedvanlig hyllande Örebropublik på East West. En stark, avslappnad och rolig Magnus.
   På resten av Örebrospelningarna var Magnus alltid ensam på scen med sin akustiska gitarr. 2014 på Stadsträdgården, 2015 på East West Sushi och 2016 en mindre, intim spelning på Heaven's Door.
   Sommaren 2016 fick jag även nöjet att uppleva hyllningarna till Magnus från stockholmarna på Lasse i Parken där han uppträdde innan Sophie Zelmani.
   2018 blev det sista året jag fick tillfälle att få se och höra Magnus uppträda inför en liten, intim och mycket uppskattande publik. Först hemmaspelningen hos Anders Damberg i Örebro för ett år sedan och i november i källaren på mysiga Twang i Stockholm. Den här gången avslutade han konserten med "Röda läppar" och inga extralåtar. Ett uppträdande jag aldrig glömmer. Efteråt en ensam artist som tystlåtet plockar ihop sin grejer, signerar några skivor och sedan tar sin dragväska och går upp för trappan till en väntande taxi. En bild fastetsad i mitt minne.
Foto: Tommy SundströmMagnus Lindberg 2018.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (408)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (55)
Konserter (227)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (48)
Maxi12" (35)
Minns (113)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Februari 2019 >>
Ti On To Fr
        1 2 3
4 5 6 7 8 9 10
11 12 13 14 15 16 17
18 19 20 21 22 23 24
25 26 27 28      

Björn Stein 18/03: Relaterat: Ian Dury hyllar sin hjälte under 3.33 på den fantastiska Sweet Gene V...

Tommy 18/03: Det har kanske inte med saken att göra, men jag vill påminna om Ian Dury&The Bl...

Janne 15/03: Van Morrisons No guru no metod no teacher gick inte hem, ser jag. Smaken är olik...

Bubbert 13/03: Vad har hon pysslat med sedan 1986/1987 ?...

Bubbert 2/03: Liten petitess, årtalet i bildtexten ska vara 2019, inte 2018....

Perre 1/03: Håkan, tack för den bästa runan som skrivits såhär dagarna efter...

Peter Lundmark 27/02: Saknad, men aldrig glömd....

Björn Stein 27/02: "Jag sitter ensam på min kammare och slåss med tomma ord Blickar tankfullt ut p...

Björn Stein 27/02: Tack Håkan...3+7=11 ...

Dan Jansson 25/01: Hej! Läser med nöje din artikel om Basse Wickman. Själv håller jag på med en ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.