Blogginlägg

#11. vhs: Live in New York City

Postad: 2017-03-06 07:58
Kategori: vhs_dvd 38-1



JOHN LENNON: Live in New York City (Picture Music International, 1986)

FÖRUTOM KORTA FRAMTRÄDANDEN PÅ TV-SHOWER (Top Of The Pops, Dick Cavett Show, Parkinson, David Frost Show, Mike Douglas Show, Old Grey Whistle Test, A salute to Sir Lew Grade...), gästinhopp på andra artisters konserter (Elton John, Frank Zappa...) och medverkan på välgörenhetskonserter (Lyceum december 1969, Ann Arbor december 1971, Apollo Theatre december 1971) var det endast vid två tillfällen som John Lennon genomförde hela konventionella konserter i eget namn. 30 augusti 1972 i Madison Square Garden var därför ett sällsynt och unikt ögonblick när han ställde sig på scen med ett förstärkt (trummisen Jim Keltner) Elephant's Memory bakom sig.
   Tre år tidigare, 13 september 1969, var för övrigt det första tillfället som John tillsammans med Yoko Ono (förstås) och Plastic Ono Band genomförde en hel men ganska kort konsert som resulterade i både ett livealbum, "Live peace in Toronto", och en D A Pennebaker-regisserad film, "Sweet Toronto".
   1972 låg Lennon/Ono i tvist med amerikanska myndigheter som ville utvisa paret från USA, och de var under bevakning av FBI, och deras engagemang på politiska möten och stödarrangemang för exempelvis fångar gynnade inte deras sak att få stanna i USA. Därför kom det här konserterbjudandet, välgörenhetskonserten One To One för mentalt handikappade barn, mycket lägligt.
   Lennon/Ono fick erbjudandet i slutet på juli 1972 och med stor entusiasm organiserades deras framträdande omgående. Under tre dagar, 18, 20 och 22 augusti, genomfördes seriösa repetitioner dels i Butterfly Studios och dels på Fillmore East. Det amerikanska rockbandet Elephant's Memory hade samarbetat med Lennon tidigare vid ett flertal tillfällen både live och på skiva, "Sometime in New York City", och Lennon/Ono hade under våren 1972 producerat bandets album "Elephant's Memory" som gavs ut på Apple bara tre veckor efter den här konserten, 18 september 1972. Bandet skulle också kompa Yoko Ono på "Approximately Infinite Universe" (1973).
   Ofta utökades bandet med trummisen Jim Keltner, så även här, och bandet hade också, lite överraskande, utökats med John Ward, som faktiskt hade varit bandets första basist. Det är alltså ett tajt och slagkraftigt band (som här kallas Platric Ono Elephant's Memory Band), med både två trummisar och två basister, som till fullo klarar av att live reproducera Lennons repertoar, några Ono-låtar och någon rockklassiker.
   Tuggummituggande i blåtonade glasögon gör John Lennon ett oväntat skärpt intryck, han var ju vid tillfället inte direkt rutinerad som scenartist. Men omgiven av ett gäng säkra musiker, exempelvis gitarristen Wayne "Tex" Gabriel och några hisnande solon från saxofonisten Stan Bronstein, växte självförtroendet och vid pianot levererade han en emotionell "Imagine" och en lysande "Instant karma!" fast trummisarna tappade koncentrationen på slutet.

REPERTOAREN FÖR KVÄLLEN PÅ MIN VHS-KASSETT, som alltså släpptes först 14 år efter inspelningstillfället, är två Yoko Ono-låtar fler än på vinylalbumet som släpptes samtidigt. En Beatles-låt, "Come together", en genuin Lennon-singel, "Instant karma!", en Plastic Ono Band-singel, "Cold turkey", två låtar från Lennons första soloalbum, "Well well well" och "Mother", två låtar från "Imagine"-albumet, titellåten och "It's so hard", och fyra låtar från det aktuella "Sometime in New York City"-albumet (som vid inspelningstillfället ännu inte hade släppts i England), ""New York City", "Woman is the nigger of the world" och de två Yoko Ono-låtarna "Sisters o sisters" och "Born in a prison".
   Omslaget till vhs-kassetten, som för övrigt efter 31 år inte håller någon hög teknisk kvalité, räknar även upp "Power to the people" och "Give peace a chance" men det är huvudsakligen publikallsång och knappast konventionella låtar.
   Kvällskonserten i Madison Square Garden, som snabbt såldes ut, fick utökas med en identisk matinéspelning på eftermiddagen och det var just den konserten som hamnade på skiva och vhs då kvällsupplagans inspelning tekniskt sett inte höll måttet. Eftermiddagskonserten, som ursprungligen betraktades som en repetition, blev alltså den som sparades för eftervärlden. "Welcome to the rehearsal", som Lennons säger i ett mellansnack. Ett kort utdrag (0:58) av "Give peace a chance" från kvällskonserten finns med på Lennons "Shaved fish"-samling (1975). Tre andra låtar från kvällskonserten hamnade långt senare på Lennons "Anthology"-box.
   John Lennon, Yoko Ono och Elephant's Memory var huvudband på One To One-konserten där också Roberta Flack, Stevie Wonder och Sha Na Na uppträdde. Jag kan inte fullständigt bedöma ljudkvalitén via vhs-kassetten men Lennon (och Ono) har ju ett direkt lysande komp som live lyfter varje sekund av låtarna till det bättre.
   De tre Yoko Ono-låtarna "Move on fast", "Open your box" och "Don't worry Kyoko", som förekom på konserten, fanns det inte heller plats för på varken vhs eller skiva. Bland låtarna som repeterades men aldrig framfördes på konserten fanns några covers, "It's only make believe", "Tequila", "Roll over Beethoven", "Unchained melody", "Long tall Sally", och Yokos "We're all water" och "Mind train".

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (59)
Blogg (382)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (10)
Jul (51)
Konserter (205)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (43)
Maxi12" (13)
Minns (102)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Mars 2017 >>
Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6 7 8 9 10 11 12
13 14 15 16 17 18 19
20 21 22 23 24 25 26
27 28 29 30 31    

Siim 17/11: Tack Håkan för en alltid inspirerande artikel, gav mig också inspiration till at...

Olle Unenge 24/10: https://tommyhansson.wordpress.com/category/ciaron-bourke/...

Anders Thelin 7/10: Hej Håkan Tillhör också den exklusiva skara som har El Mirage i samlingen, inkö...

Bubbert 3/10: Bekantar mig precis med hans återföreningsskivor med Mudcrutch (2008 och 2016), ...

Wendyanne 14/09: Är ganska säker på att spelningen med King Kurt på Kolingsborg var på våren 1983...

stefan 13/09: Billy spelar bara på Marlboro Man och enligt mig så är den första versionen de g...

Janne Lennell 2/09: Lipstick.. och Have...är ju en fantastisk avslutning på första sidan...

Janne Lennell 2/09: The Vanjas (som jag såg förra året på Rosengrens) i all ära..men The Magnettes s...

Bubbert 26/08: Wow, Caroline Giertz från TV7:s flummiga spökprogram!...

Anders 24/08: Är det månne Motors som ligger på parkettgolvet?...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.