Blogginlägg

I min skivhylla: Joe Henry

Postad: 2016-12-02 07:56
Kategori: I min skivhylla



JOE HENRY: Murder of crows (A&M/Coyote 395 210-1)

Release:
1989.
Placering i skivhyllan: Hylla 5. Mellan Don Henleys "The end of the innocence" (1989) och ett samlingsalbum med Hep Stars "Hep Stars, 1964-69!" (1983).

NÄR JAG SOM VANLIGT BLÄDDRAR LITE I VINYLHYLLORNA, utan att egentligen leta efter någonting, upptäcker jag mitt i bland skivorna på H namnet Joe Henry utan att jag minns något av skivan eller ens minns att skivan finns i min samling. Namnet på artisten lockar alltså mer än själva skivan. Namnet är ju numera kopplat till så många intressanta skivproduktioner men "Murder of crows"-albumets historia ägde rum långt innan den uppmärksammade producentkarriären satte fart.
   27 Ã¥r gamla "Murder of crows" är Henrys andra soloalbum, det första pÃ¥ stor känd etikett. 1986 hade Henry skivdebuterat med albumet "Talk of heaven" pÃ¥ lilla amerikanska skivbolaget Profile Records, som för övrigt distribuerades av MNW i Sverige. Precis som pÃ¥ "Murder of crows" skrev Henry samtliga lÃ¥tar pÃ¥ den skivan och A&M uppmärksammade hans talang och begÃ¥vning. Hans artistkarriär skulle i fortsättningen utspela sig i de större sammanhangen.
   Det lilla amerikanska skivbolaget Coyote frÃ¥n Minneapolis i Minnesota som delar etikett med A&M vilade under Twin/Tone Records frÃ¥n samma stad. Men Henry föddes just denna dag, 2 december 1960, i Charlotte i North Carolina men växte upp i Detroit.
   Han skulle mÃ¥nga Ã¥r senare bli en etablerad skivproducent, Ã¥t bland annat Solomon Burke (hans "Don't give up on me" är ju en av 00-talets bästa skivor), Aimee Mann, Betty LaVette, Elvis Costello/Allen Toussaint, Rodney Crowell och nu pÃ¥ senare Ã¥r Bonnie Raitt och Billy Bragg, men "Murder of crows" producerades av Anton Fier. Fier, som ocksÃ¥ spelar trummor pÃ¥ skivan, hade fram till Henry-skivan mest producerat sitt eget band The Golden Palominos.
   I övrigt har "Murder of crows" flera intressanta musiker i det tajta band som Henry omger sig med: Tim Drummond, bas, Chuck Leavell, keyboardskille som spelat med Rolling Stones i mÃ¥nga Ã¥r, och Mick Taylor, sologitarr. Det sistnämnda namnet är ju intressant med tanke pÃ¥ att han samma Ã¥r som den här skivan släpptes solodebuterade med "Mick Taylor" som jag uppmärksammade pÃ¥ den här sidan för drygt en mÃ¥nad sedan.
   Bland arrangörerna pÃ¥ nÃ¥gra av albumets lÃ¥tar finns Van Dyke Parks och Irwin Fisch som komponerat musik till främst tv-filmer och teatermusik.
   Sedan tvÃ¥ Ã¥r tillbaka var Henry gift med Melanie Ciccone, som han dedicerar skivan till, som rÃ¥kar vara Madonnas syster. En koppling som lÃ¥ngt senare skulle resultera i nÃ¥gra lÃ¥tskrivarsamarbeten med just Madonna för Henry.
   "Murder of crows" är en intressant skiva om än nÃ¥got profillös och det är ju inte sÃ¥ att jag blir däckad när jag idag lyssnar pÃ¥ albumet. Och jag kan inte med bästa vilja pÃ¥stÃ¥ att det hörs att Henry har en blomstrande artistkarriär framför sig. Han har ju trots allt gjort ytterligare elva album i eget namn medan producentjobben genom Ã¥ren vuxit i dignitet.
   Skivan har ett förbluffande tidlöst sound och soundet pÃ¥ inledningslÃ¥ten "Step across the mountain" doftar The Band med bÃ¥de Taylor och Leavell i framträdande roller. I övrigt är albumet fylld av en blandning med rocklÃ¥tar (bäst är "Here and gone" och "She is sleeping") och skimrande ballader. Henrys lätt souliga röst visar inte heller upp nÃ¥gon avgörande personlig prägel.

/ HÃ¥kan




Beatles (63)
Blogg (529)
Feber (5)
Filmklipp (131)
Jul (80)
Konserter (243)
Larm (20)
Listor (57)
Maxi12" (35)
Minns (177)
Pubrock (13)
Stiff (49)

<< December 2016 >>
Må Ti On To Fr Lö Sö
      1 2 3 4
5 6 7 8 9 10 11
12 13 14 15 16 17 18
19 20 21 22 23 24 25
26 27 28 29 30 31  

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...

Mikael Johansson 27/06: Var där i konserthuset 1977, 16 år gammal. Visste inte riktigt vad som väntad...

Kjell J 16/06: Kolla gärna in denna ytterst förträffliga Youtube-kanal:@YesterdaysPapers (ti...

Valbobo 10/06: 1970 spelade faktiskt Cilla Black in en cover på Olles Det gåtfulla folket. Ko...

Andreas Lundell 19/05: Svensk pappa och irländsk mamma kan man väl klämma in....

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.