Blogginlägg

Olle Ljungström (1961-2016)

Olle Ljungström, 54. Alldeles för tidigt gick han bort men hann ändå med att skapa sig en ikonliknande status i svensk musikhistoria och presentera så många djupt personliga ögonblick under sin tid på jorden. Det började alltså i Reeperbahn 1979 där Olle var sångare, huvudsakligen låtskrivare och genomgående medlem innan bandet splittrades 1984. "Havet ligger blankt" är en underbar inledningslåt på första albumet innan jag tappade kontakten med bandet som sedan hamnade på Stranded Rekords, blev skivbolagskollegor med bland annat Ratata och Lustans Lakejer, utökade med keyboards och hamnade som en del i den poserande genren av svensk rockmusik.
   Det skulle dröja många år, medan Olle jobbade i reklambranschen, innan han dök upp som soloartist 1993 och redan då ryktades det om drogproblem och ett allmänt osunt leverne. Men vilka låtar och vilka texter. Men det tog till tredje albumet "Tack" (1995), där han återförenades med gamle Reeperbahn-kollegan och producenten Dan Sundqvist, innan jag blev ett utpräglat Olle-fan. På den följande turnén fick jag i december 1995 uppleva Olle Ljungström live i en splittrad konsert som musikaliskt motsvarade förväntningarna men pratmässigt var Olle en katastrof som levererade skämt på kiss- och bajsnivå.
   Tre år senare på Slottsfestivalen i Örebro var Olle tidigt på kvällen en av artisterna i en konsert som jag minns varken som katastrof eller kanonupplevelse. Däremot minns jag tydligt att Olle missade möjligheten att dyka upp som duettsångare på Wilmer X:s konsert några timmar senare på samma plats. Han medverkade nämligen på Wilmers album "Hallå världen" på låten "Jag är bara lycklig när jag dricker" och det hade varit ett ljuvligt ögonblick med ett sånt samarbete. Det årets Ljungström-album, "Det stora kalaset" (1998), fick en given plats på min lista över 90-talets bästa album.
   Albumen "En apa som liknar dig" (2000) och "Synthesizer" (2002) förstärkte Olles starkt personliga ställning i svensk rock men däremot föll jag ännu mer handlöst för singel-b-sidan "Vit som snö".
   Sedan var det skrämmande tyst från Olle i många år. 2008 hyllade svenska artister som Joakim Berg, Tomas Andersson Wij och Lisa Miskovsky Olle på albumet "Andra sjunger Olle Ljungström" (skriver om skivan nästa vecka på Håkans Pop) och året efter var han själv tillbaka med albumet "Sju" som lite överraskande faktiskt var Olles sjunde album. Under de tysta åren hade han brutit samarbetet med låtskrivaren Heinz Liljedahl och Torsten Larsson, Stonefunkers-gitarrist, var ny kompanjon.
   Hösten 2009 såg vi Olle på Hornstull Strand på ännu en splittrad konsertupplevelse. Han sjöng inte klockrent eller var inte ens nära sin normala falsksång och han pratade alldeles för mycket strunt mellan låtarna. Ändå var vi efteråt överens om att vi upplevt något vi aldrig kommer att glömma.
   Men Olle skulle hämta sig även efter den blamagen och blev 2012 helt oväntat tv-kändis i Så Mycket Bättre. En programserie som jag av princip bojkottat i alla år, står helt enkelt inte ut med alla regisserade tårar, men förstod i efterhand att jag missat några oförglömliga ögonblick med Olle i centrum. Efter det breda genombrottet i de svenska vardagsrummen fick Olle året efter ett nytt starkt liv som konsertartist.
   Först släpptes albumet "Släng in en clown", som hamnade på min årsbästalista igen, och en av hans konserter hade jag inga svårigheter att ge rubriken "I sitt livs strålande form". Under framträdandet på Södra Teatern i Stockholm i april 2013, en av fem spelningar på tre dagar, fick jag uppleva det otänkbara: Olle var under närmare en och en halv timme full av energi, dansade på sitt speciella sätt, sjöng på sitt ännu mer speciella sätt och tillsammans med bandet blev det en så gott som helgjuten konsert som avslutades med "Världen är så mycket bättre nu". Men efter gårdagens nyhet om Olles död är tyvärr världen lite sämre igen.
   Sommaren 2013 gjorde Olle ett inhopp på festivalen Sommar Deluxe i Örebro, en splittrad konsertupplevelse där han återigen var lite kärv och ofokuserad och den annars så elegante Olle var klädd i en urtvättad t-shirt och var inte fullt lika sprittande pigg som under vårens konserter.
   På 90-talet hade Olle några Örebro-relaterade musiker i sina band. Här följer några kommentarer:

Jerker Odelholm:
Olle.....! En av de absolut viktigaste personerna i mitt liv. Så oerhört varm snäll omtänksam rolig knasig och intelligent människa. Vi hängde i stort sett varje dag från början av -93 när jag fick åka med på första soloturnén, fram till "Apan"-plattan 2000, senare skildes våra vägar åt men det var med Olle o Heinz allt liksom tog fart för mig. Det var en rätt bra start för en landsortskille i storstan. Vi hade så sjukt roligt, och en hel del bra musik blev det, trots allt......för allt var inte alltid helt lätt med Olle. Är så oändligt tacksam för alla underbara dagar och år vi fick ihop....! Vila i frid Olle.
Sten Booberg:
När jag inte visste vad jag skulle göra med mitt liv ringde Olle Ljungström, Han behövde gitarrist till turnén. I min bil på vägen till replokalen pratade vi om en på skivbolaget. "Han kunde lika gärna knacka dörr och sälja taiwanesiska förlossningstänger i plast", sa Olle. Han sa många roliga saker. Hans hjärna var inte som andras.

Olle Ljungström avled av oklara orsaker igår onsdag 4 maj 2016.

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.