Blogginlägg från 2015-06-26

Ulf Lundells kärleksfulla relation till Örebro

Postad: 2015-06-26 07:54
Kategori: Ulf Lundell

Foto: Anders Erkman Det började på nattklubben Prisma för Ulf Lundell. I den trånga, stökiga och svettiga miljön tog Lundell sina första stapplande steg som scenartist. Här i augusti 1978, till vänster skymtar (nyligen avlidne) basisten Rutger Gunnarsson och bakom Lundell står gitarristen Lasse Wellander.

Den här recensionen publicerades ursprungligen i en kortare version i Nerikes Allehanda 26/6 2015.

IKVÄLL INLEDER ULF LUNDELL årets sommarturné och premiären sker i Örebro. En stad som Lundell under hela sin karriär har haft en osedvanligt kärleksfull relation till. Främst genom ett antal Örebrorelaterade musiker, från kompbandet Nature (Mats Ronander och Lasse Wellander) på 70-talet via gitarristen Sten Booberg (Lolita Pop) till basisten Jerker Odelholm på 90-talet, men hade också sin ekonomiske rådgivare Janne Beime, under de "betydelsefulla åren" från 70-talet till slutet av 80-talet, placerad i Örebro.
   Ulf Lundell har, från 1976 till 2012, stått på en scen 22 gånger i Örebro innan han nu ställer sig på den stora scenen utanför Slottet. Här följer en kort resumé över Ulf Lundells samtliga konserter i Örebro.



2 juni 1976 Prisma
   Ulf Lundell, gitarr och sång
   Richard Rolf, gitarr
   Mats Ronander, munspel och sång
   Pär David Johnsson, bas
   Stanley Larsson, trummor


17 november 1976 Prisma
12 januari 1977 Prisma
15 juni 1977 Prisma

   Ulf Lundell, gitarr och sång
   Lasse Wellander, gitarr
   Mats Ronander, gitarr, munspel och sång
   Pär David Johnson, bas
   Stanley Larsson, trummor
   Reg Ward, saxofon och flöjt


Prismaspelningarna med Nature i kompet har naturligtvis kultstämpel på sig i dag när historien skrivs. Publiken var uppsluppen, glad, positiv och bekant med Nature så Ulf hängde bara med i framgångsvågen. Men musikaliskt var det både stökigt, rockigt, okoncentrerat, stundtals kaotiskt men också väldigt kul. Med en rätt begränsad repertoar som efter paus mest innehöll covers.
   Lundell med band uppträdde på Kumla-anstalten på eftermiddagen före premiären på Prisma. På den konserten ersattes Lasse Wellander, som för tillfället turnerade med ABBA, av Richard Rolf och saxofonisten Reg Ward skulle inte bli ordinarie medlem förrän till hösten.
   Alla konserterna på Prisma hade ett liknande upplägg med repertoar från två studioskivor, några nyskrivna låtar plus en rejäl dos covers. Lundell hade 1975 skivdebuterat med "Vargmåne" och strax innan första turnén släppt sin debutroman "Jack". Andra skivan "Törst" släpptes under turnén och liveskivan "Natten hade varit mild och öm", inspelad mellan oktober 1976 och januari 1977 på turnén, kom ut två månader innan spelningen Prisma i juni 1977, den sista för Ulf Lundell & Nature på det legendariska stället.


Foto: Anders ErkmanAugusti 1978: Ulf Lundell hetsar upp ett fullpackat Prisma.

23 augusti 1978 Prisma
   Ulf Lundell, gitarr och sång
   Lasse Wellander, gitarr
   Mats Ronander, gitarr, munspel och sång
   Rutger Gunnarsson, bas
   Rolf Alex, trummor
   Kaj Söderström, keyboards


Lundells klassiska Prisma-sejour avslutades inte med Nature som kompband utan med ett studioproffsigare band, fortfarande med herrar Wellander och Ronander som musikaliska hörnstenar. "Nådens år" hette senaste skivan och repertoaren hade kvalitetsmässigt märkbart växt och publikhysterin var fullständig. Det utspelade sig tumultartade scener både i kön till Prisma och senare framför scenen. Lundells dittills mest professionella stund i Örebro men också med en stor portion charm och ödmjukhet.


18 oktober 1979 Konserthuset
   Ulf Lundell, gitarr och sång
   Lasse Lindbom, bas och sång
   Ingemar "Sture" Dunker, trummor
   Yngve Hammervald, gitarr
   Janne Andersson, gitarr och sång
   Niklas Strömstedt: keyboards och sång


"Ripp rapp" hette albumet som skulle marknadsföras under höstturnén och Lundells popularitet hade växt ur klubblokalerna. Och Konserthuset visade sig vara en perfekt lokal för en konsert som innehöll både sedvanlig rock och akustiska inslag. Stora delar av Lasse Lindbom Band kompade men Ulf ensam på scenen med en akustisk 12-strängad gitarr, munspel och en lätt lindad handled i en omarrangerad "Som en syster" sitter kvar på näthinnan än i dag.


13 oktober 1980 Konserthuset
14 oktober 1980 Konserthuset

   Ulf Lundell, gitarr och sång
   Lasse Lindbom, bas och sång
   Ingemar "Sture" Dunker, trummor
   Mats Ronander: gitarr, munspel och sång
   Nane Kvillsäter: gitarr
   Niklas Strömstedt: keyboards och sång
   Hasse Olsson: keyboards


Publiktrycket krävde två kvällar i rad och det blev inte överraskande fullsatt vid båda konserterna. Med ett nytt dubbel-album, fantastiska "Längre inåt landet", i bagaget och en alltmer omfattande repertoar med massor av publikfavoriter så överskred konserten två timmar. Så bra och så fullständigt enastående att vi aldrig tidigare hade hört något bättre från en svensk artist i Örebro. Mats Ronander gjorde en bejublad comeback i Lundells band som även detta år huvudsakligen hade hämtats från Lasse Lindbom Band.


Foto: Anders ErkmanJuni 1982: Turnépremiär i ett regnigt Brunnsparken. Gitarristen Janne Bark (till vänster) gör sin debut bakom Lundell. Till höger skymtar pianisten Olle Nyberg och basisten Martin Cerha.

30 juni 1982 Brunnsparken
   Ulf Lundell, gitarr och sång
   Martin Cerha, bas
   Per Alsing, trummor
   Janne Bark: gitarr och sång
   Olle Nyberg: piano
   Hasse Olsson: orgel


Första utomhuskonserten i Örebro för Lundell. Och ännu en oförglömlig kväll, turnépremiär och allt. Drygt 3000 personer trotsade ett strilande regn, sjöng ivrig allsång och imponerades av Lundells nya alster som först på hösten skulle komma på skiva, "Kär och galen". Nytt kompband, den här gången med stora delar från Raj Montana Band plus Janne Bark på gitarr, och en ny fräsch repertoar skapade mot slutet en ren kaotisk upphetsning i publikhavet.


9 november 1982 Idrottshuset
   Ulf Lundell: gitarr, munspel och sång
   Hasse Olsson: keyboards
   Clarence Öfwerman: keyboards och sång
   Backa-Hans Eriksson: bas
   Janne Bark: gitarr och sång
   Bengt Lundberg: gitarr och sång
   Pelle Alsing: trummor


Efter "Kär och galen"-skivan, med "Öppna landskap", var Lundell-hysterin nationell och höstturnén, som jag hade förmånen att se tre konserter på, måste beskrivas som hans definitiva höjdpunkt på scen under 80-talet. Ett fullsatt Idrottshuset kokade över av Lundell-feber och under drygt två och en halv timme bjöd Ulf med band på en rent magisk upplevelse. Med många nya, numera klassiska, låtar och gamla, ibland nyarrangerade, favoriter. Allt sammanvävt till en underbar konsert.


Foto: Anders ErkmanAugusti 1985: Efter några års samarbete var Janne Bark och Ulf Lundell ett tajt par.

2 augusti 1985 Brunnsparken
   Ulf Lundell: gitarr, munspel och sång
   Hasse Olsson: keyboards
   Niklas Strömstedt: keyboards och sång
   Backa-Hans Eriksson: bas
   Janne Bark: gitarr och sång
   Pelle Sirén: gitarr och sång
   Tim Werner: trummor
   Tove Naess, tamburin och sång


Scenpersonen Ulf Lundell började bli en aning oberäknelig. Sommarturnén 1985 började och avslutades i kaos och Örebrobesöket inleddes med ett sjukhusbesök där det konstaterades hälsporre på Lundells högra fot. Konserten blev rekordlång men också lite oskärpt och Lundell vägrade i princip lämna scenen. Både Niklas Strömstedt och Janne Bark fick sjunga varsin låt inför en publik på nästan 5000 personer. "Chans" och "Den vassa eggen" var två fantastiska nya låtar som ändå lovade gott inför höstens skiva och ännu en turné.


16 november 1985 Ishallen
   Ulf Lundell: gitarr, munspel och sång
   Hasse Olsson: keyboards
   Niklas Strömstedt: keyboards och sång
   Backa-Hans Eriksson: bas
   Janne Bark: gitarr och sång
   Pelle Sirén: gitarr och sång
   Tim Werner: trummor


Som sagt, Ulf Lundell var vid tidpunkten en luggsliten artist. Turbulenta skivinspelningar i Köpenhamn gav ändå ett mästerverk, "Den vassa eggen", till resultat. Och efter sommarturnéns katastrofala avslutning hämtade Lundell oanade krafter till en höstturnépremiär, i Falun, som var precis så koncentrerad och så häpnadsväckande pigg som ingen väntat sig. Men redan på turnéns fjärde konsert, i Örebro, flåsade Lundell märkbart och kraxade olycksbådande på slutet av konserten. Det fantastiska bandet var konsertens behållning när tekniska missöden och ihåligt ljud i Ishallens betongrum avlöste varandra.


20 juli 1991 Brunnsparken
   Ulf Lundell, gitarr, munspel och sång
   Johan Åkerfeldt, trummor
   Ulf Widlund, bas
   Pelle Sirén, gitarr
   Magnus Tengby, gitarr
   Per Blom, keyboards
   Hasse Engström, keyboards


På turnéplanen hösten 1988 saknades Örebro (men inte Karlskoga) så det dröjde sex år innan Lundell återvände till den här staden. Ännu en konsert i miserabelt väder som pendlade mellan spöregn och rejäla skyfall. Förutom en singel hade han ingen ny skiva att marknadsföra och satsade på säkra och välkända kort i en greatest hits-anpassad repertoar. Allt gick på rockig rutin och kvällens hjältar var givetvis den plaskvåta publiken som mot slutet både sjöng och dansade framför stora scenen. Konserten hade inga uppenbara svackor och gav inte några förtecken på det kaos som senare drabbade Lundell när han plötsligt försvann och ställde in konserter ("en inställd spelning är också en spelning") på en turné som avslutades i moll.


8 augusti 1993 Stadsparken
   Ulf Lundell, gitarr, munspel och sång
   Magnus Tengby, gitarr och sång
   Sten Booberg, gitarr, mandolin, synth och sång
   Hasse Engström, keyboards
   Tomas Hultcrantz, bas
   Björn Gideonsson, trummor
   Ebba Forsberg, dragspel, percussion och sång
   Maria Blom: akustisk gitarr, percussion och sång


Ännu en gång hade Lundell mycket emot sig när han gav sig ut på turné. Senaste turnésvängens negativa avslutning och en ny studioskiva, "Måne över Haväng", som i sin helhet inte motsvarade mina förhoppningar. Men med ett synnerligen kompetent band, med Sten Booberg på gitarr, och en genomgående helt fräsch och koncentrerad Lundell blev konserten i Stadsparkens ljuvliga inramning och underbara väder(!) till den dittills största höjdpunkten på kärlekshistorien mellan Örebro och Ulf Lundell. "Hon gör mig galen", "Skyll på stjärnorna" och en ny, omarrangerad "Öppna landskap" hette några av alla favoriterna. Turnén spelades in, bland annat här i Örebro, och gavs ut som en trippel-cd, "Maria kom tillbaka".


20 augusti 1994 Stadsparken
   Ulf Lundell, gitarr, munspel och sång
   Janne Oldaeus, gitarr och sång
   Christer Björklund, trummor
   Sven Lindvall, bas
   Kjell Segebrant, gitarr och sång
   Hasse Engström, keyboards


På turnéns 29:e konsert, som ännu en gång framfördes i ett regnigt Örebro, sjöng Lundell bättre än jag fram till dess hade hört. Och han stod där skärpt, rakryggad och stark i två timmar och fyrtiofem minuter. Som faktiskt blev hans signum under resten av 90-talet. Han blandade nyarrangerade hits som "Stockholm city" och "Törst" med sällan hörda pärlor som "Prärien igen" och "En man ifrån norr". Ännu ett nytt band som inte riktigt nådde upp till föregående års upplaga när dynamiken fick stå tillbaka för den mullrande rockmusiken.


29 juli 1999 Slottsfestivalen
    Ulf Lundell: gitarr, munspel och sång
   Magnus "Norpan" Eriksson, trummor, piano och sång
   Jerker Odelholm, bas och sång
   Janne Bark, gitarr och sång
   David Nyström, keyboards


Ulf Lundell fortsatte turnera varje år men det var först 1999 han återvände till Örebro. Sedan tre år tillbaka fanns gamle örebroaren Jerker Odelholm på bas vid hans sida. En musiker som blivit Lundell trogen längre än de flesta, från 1996 till 2012 med några korta avbrott. Sedan hösten 1998 var Lundell inne i en kompromisslöst rockig och högljudd period och konserten utanför Slottet blev en långtifrån familjevänlig historia. Lundell kallade turnén för kommando-raid, med skramligt och brutalt sound, där det inte fanns plats för "Öppna landskap" på en typisk festivalspelning.


14 mars 2001 Idrottshuset
    Ulf Lundell: gitarr, munspel och sång
   Magnus "Norpan" Eriksson, trummor
   Jerker Odelholm, bas
   Janne Bark, gitarr och sång
   Robert Qvarforth, keyboards
   Ola Gustavsson, gitarr


Efter höstens kanonplatta "I ett vinterland", Lundells senaste mästerverk, bjöd han och ett utökat band på ännu en fulländad inomhusföreställning. Med stor tyngdpunkt på låtarna från den senaste fantastiska skivan blev det en otroligt genomtänkt och logiskt sammansatt konsert. Med en pratglad, spontan och kvicktänkt Ulf (skällde ut en kille med mobiltelefon) som vid ett tillfälle tog med sig gitarristen Janne Bark på en utflykt i publiken på läktarna.


4 augusti 2001 Brunnsparken
    Ulf Lundell: gitarr, munspel och sång
   Magnus "Norpan" Eriksson, trummor
   Jerker Odelholm, bas
   Janne Bark, gitarr och sång
   David Nyström, keyboards
   Ola Gustavsson, gitarr


Sommarvarianten utomhus på 2001 års konsert resulterade inte oväntat i en mer hitförankrad och allsångsbenägen upplevelse. Många låtar från den senaste fantastiska skivan var bortstädade till förmån för mer allmänt kända Lundell-klassiker och en mer än önskvärt smeksam version av "Öppna landskap". Men mot slutet av konserten blixtrade det ändå till när Ulf efter ett långt och dramatiskt mellansnack gjorde stor gospel av "Twist and shout" och en brötig variant av "Jumpin' Jack Flash".


3 december 2002 Idrottshuset
    Ulf Lundell: gitarr, munspel och sång
   Magnus "Norpan" Eriksson, trummor
   Jerker Odelholm, bas
   Janne Bark, gitarr och sång
   David Nyström, keyboards
   Jens Frithiof, gitarr
   Marcus Olsson, saxofon och orgel


Den här decemberkvällen 2002 fick jag uppleva min längsta Ulf Lundell-konsert, drygt fyra timmar. Men det var inte enbart den groteska konsertlängden som gjorde upplevelsen till en av de bästa med Lundell på scen. Efter den alldeles för långa och omfattande "Club Zebra"-skivan (27 låtar/148 minuter), där temat blickar tillbaka på 70-talets rockklubbar med saxofonen (Marcus Olsson) tillbaka i sättningen, var det en smakfull scendesign som mötte publiken. Och musikaliskt bjöds det på en bedövande variation där rockarrangemangen lyfte ett par klasser och de lugna balladerna blev än mer innerliga.


2 augusti 2006 Stadsparken
    Ulf Lundell: gitarr, munspel och sång
   Mikael Ajax, trummor
   Surjo Benigh, bas
   Janne Bark, gitarr och sång
   Johan Lyander, keyboards
   Jens Frithiof, gitarr
   Marcus Olsson, saxofon och keyboards


"En missad Lundell-spelning är också en spelning", för att citera mig själv. En tripp till Skottland omöjliggjorde min bevakning av Lundells tredje konsert i Stadsparken. Men jag citerar med behållning ur kollega Gabriel Rådströms recension i Nerikes Allehanda: "Efter några mediokra skivor hade jag börjat ge upp hoppet om att få uppleva en vital Uffe igen. Desto skönare att bli motbevisad. För han är tillbaka, som återuppstånden för att leverera en show byggd på genuin livsglädje. Äntligen har han lyckats att forma ett band med musiker som tycks ha riktigt roligt när de spelar Lundellåtar." Och avslutar med "Lundell kan hålla huvudet högt igen. Med stor värdighet."


30 oktober 2008 Conventum
    Ulf Lundell: gitarr, munspel och sång
   Jerker Odelholm, bas
   Andreas Dahlbäck, trummor och sång
   Fredrik Rönnqvist, gitarr, mandolin, bouzouki och sång
   Jens Frithiof, gitarr
   Marcus Olsson, saxofon och keyboards


I detta korta sammanhang tar jag mig friheten att utnämna den här konserten till mitt absoluta favoritögonblick bland Ulf Lundells alla Örebrokonserter. Efter drygt två års turnépaus fick vi uppleva en totalt avslappnad, spontant öppen och helt närvarande Lundell. I en konsert som bjöd både på full koncentration och en ljuvlig luftighet i arrangemangen och det känsliga bandet, utan Janne Bark, gav plats för en allt bättre sjungande Lundell. Och vi slapp för en gångs skull en massa sönderspelade hits på rutin.


9 november 2012 Conventum
    Ulf Lundell: gitarr, munspel och sång
   Surjo Benigh, bas och sång
   Andreas Dahlbäck, trummor och sång
   Janne Bark, gitarr och sång
   Jens Frithiof, gitarr och sång
   Marcus Olsson, saxofon, keyboards och sång
   Tomas Hallonsten, keyboards, trumpet och sång


Senaste Ulf Lundell-besöket i den här staden blev en konsert med tämligen konventionella förutsättningar och rockbandet bakom var som vanligt elektriskt med Janne Bark i spetsen. Konserten blev en osensationell historia som en vanlig dag på jobbet för Ulf Lundell. Men givetvis upptäckte jag också några guldkorn i nyarrangerade "Bente" och "Stackars Jack" och en för kvällen förförande vacker "Hon gör mej galen", spetsad med mandolin och trumpet.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (59)
Blogg (400)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (53)
Konserter (226)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (45)
Maxi12" (35)
Minns (111)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Juni 2015 >>
Ti On To Fr
1 2 3 4 5 6 7
8 9 10 11 12 13 14
15 16 17 18 19 20 21
22 23 24 25 26 27 28
29 30          

Jan Wallin 12/11: MIn favoritgrupp Golden Earring, spelade på sitt mest kända album Moontan låten ...

Britt Beck 7/11: Din recension var ypperlig. Målerisk och saklig. Du fångade verkligen stämningen...

Perre 23/10: Hej Håkan, låten är ju en riktig klassiker vilket sammträffande. Läser just n...

Perre 11/10: Ja detta är första upplagan av The Hollywood wampires Som Alice döpte gänget ti...

Katja Aittaniemi 7/10: Det var tider det :) Jag stod bakom scenen och satt på huk under emellanåt då ja...

per 5/10: Hej! Jag försöker hitta en digital version av en inspelning från Clashs konsert...

Gertrud 26/08: Hejsan! Läser ditt inlägg idag, och vill berätta en liten historia som hände mig...

Per Lindmark 21/08: Upptäckte din blogg idag och svävar runt på moln. Vilken guldgruva. Riskerar at...

Tommy Näzell 17/08: Tack för att du lagt upp detta Håkan. Det återkallar sköna minnen, vi var några ...

Per Magnusson 12/08: Hej Håkan, det skall bli spännande att följa din topplista gällande det bästa fr...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.