Blogginlägg

Covers: Cyndi Lauper

CYNDI LAUPER: At last (Epic/Daylight, 2003)

Cyndi Lauper har, som många andra artister genom åren har gjort, gått tillbaka till sin barndom och uppväxt för att välja material till sin coverskiva. Hon berättar i cd-häftet att hon växte upp i Ozone Park Queens i New York. I denna smältdegel där grannarna kom från Tyskland, Italien, Ryssland och med afrikanska amerikaner runt hörnet var det kärleken till musiken som var gemensam. De rötterna kanske inte direkt kom fram på Laupers första magnifika hitlåt "Girls just want to have fun" men det har definitivt präglat stora delar av Cyndi Laupers urval till den här coverskivan.
   Cyndi har verkligen gått på djupet och många gånger letat fram material från långt innan hon föddes 1953. Och då hamnar vi väldigt långt från modern popmusik och historiskt sett också långt innan rock'n'roll tog över världen. Bland låtarna på skivan finns drömmen om Manhattan på andra sidan East River mer eller mindre påtaglig och symboliseras också på omslaget med den karaktäristiska profilen av Manhattan i bakgrunden bakom Cyndi.
   "At last" är musikaliskt långt från den "fågelskrämma" som tog popvärlden med storm 1984 med sin färgstarka framtoning. Inga pop- eller rockmusiker i kompet där manskapet bakom Cyndi med jazzarrangörerna Don Sebesky och Steve Gaboury har jazzbakgrund. Men i producentstolen har vi Russ Titelman som har namn som Randy Newman, Little Feat, Ry Cooder, George Harrison med flera på sitt konto.
   Titellåtens ensamma piano och stillsamma stråkarrangemang ger plats för Cyndis röstresurser och på Burt Bacharachs "Walk on by" är tempot neddraget och arrangemanget är lika mycket jazz som en långsam popballad. Det är först på "Stay" som tempot ökar när arrangemanget tar fart i något som liknar karibisk dans eller calypso.
   Cyndi är ingen Édith Piaf men Cyndi har både och personlighet att tolka "La vie en rose" på ett godkänt sätt till ett ensamt piano. En majoritet av låtarna på "At last" är väldigt lugna och meditativa med pianisten Steve Gaboury i en central roll som arrangör och musiker. Med undantag för "Stay" är första halvan av albumet lugn och seriös.
   Tempot höjs lite på Steve Wonders så gott som okända låt där låtskrivaren dessutom bidrar med typiskt Toots Thielemans-inspirerat munspel. Sedan mynnar skiva ut i ren jazz där hon bland annat möter Tony Bennett i en klassisk duett.
   Hon kan som sångerska inte mäta sig med Nina Simone på "Don't let me be misunderstood" men lyckas göra Motown-låten "You've really got a hold on me" till en avskalad och känslig pianoballad.
   Innan hon återvänder till Édith Piaf och 30-talet som är något av skivans genomgående tema. Med en glad dansvänlig och struttig reggae/ska-version av "On the sunny side of the street" som slutpunkt.


1. "At Last" (Mack Gordon/Harry Warren) 2:44
1941. Singel med Glenn Miller and his Orchestra.
2. "Walk On By"   (Burt Bacharach/Hal David) 4:34
1964. Singel med Dionne Warwick.
3. "Stay" (Maurice Williams) 3:14
1960. Singel med Maurice Williams and the Zodiacs
4. "La Vie en Rose" (Louis Guglielmi/Édith Piaf) 3:35
1947. Singel med Édith Piaf.
5. "Unchained Melody"    (Alex North/Hy Zaret) 4:27
1955. Från filmen "Unchained" med Todd Duncan.
6. "If You Go Away" (Jacques Brel/Rod McKuen) 4:27
1966. Från albumet "The Loner And 13 Other Rod McKuen Songs Of Love And Loneliness" med Rod McKuen.
7. "Until You Come Back to Me (That's What I'm Gonna Do)" (Morris Broadnax/Clarence Paul/Stevie Wonder) 4:40
1973. Singel med Aretha Franklin. (Originalet spelades in 1967 av Stevie Wonder, men släpptes inte förrän 1977 på abumet "Looking back").
8. "My Baby Just Cares for Me" (Walter Donaldson/Gus Kahn) 2:37
1930. Från film/musikalkomedin "Whoopee!" med Eddie Cantor.
9. "Makin' Whoopee" (Duet with Tony Bennett) (Walter Donaldson/Gus Kahn) 4:16
1928. Från musikalkomedin "Whoopee!" med Eddie Cantor.
10. "Don't Let Me Be Misunderstood" (Bennie Benjamin/Gloria Caldwell/Sol Marcus 3:40
1964. Singel med Nina Simone.
11. "You've Really Got a Hold on Me" (Smokey Robinson) 4:03
1962. Singel med The Miracles.
12. "Hymn to Love" (Marguerite Monnot/Eddie Constantine/Édith Piaf) 3:33
1956. Frå med n albumet "La Vie En Rose / Édith Piaf Sings In English" med Édith Piaf.
13. "On the Sunny Side of the Street" (Dorothy Fields/Jimmy McHugh) 4:08
1930. Från musikalen "Lew Leslie's".

/ Håkan

Peter 31/05: Nu var det väl så att Tony Bourge var gitarrist och Phillips var trumslagare? ...

Johan S 13/05: Det här blir en resa i min smak! Underbart! Har lyssnat på Linda otroligt myc...

Björn 11/05: There are 2 Kinds of Men in This World…Those who have a crush on Linda Ronstad...

Björn 11/05: Tack för den, som Magnus brukade säga efter avslutad låt. Ett nöje att få t...

Niclas 4/05: Hej Håkan, Farsan visade mig Pugh på tidigt 2000-tal då var jag blott en ...

Björn 3/04: Lite räknefel, det är självklart 40 år mellan 1980 och 2020, inte bara Billy...

Björn 3/04: Blir både glad och sorgsen, när jag läser #11. Magnus, saknad men aldrig glö...

Jan Lennell 30/03: John Hiatt! En klar favorit. Tycker albumet "Warming up to the ice age" håller ...

Claes Janson 20/03: Hej Håkan! Kul att läsa om Baltik. Jag ska snart ta farväl av min 4 år äld...

Silja 13/02: Lokalhistoria är kraftigt underskattat. Mera sånt!...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.