Blogginlägg

Underhållande pop i en välfylld foajé

Bilder: Anders Erkman

THE BAGARI-HAYES PROJECT
Clarion Hotel, Örebro 10 oktober 2013
Konsertlängd: 20:08-21:09 (61 min)
Min plats: ca 7 meter från scen delvis skymd bakom en pelare.

I samband med ett skivsläpp är en så kallad releasekonsert alltid något speciellt. Förväntansfullt och festligt i publiken, spelsuget och lättsamt på scen. Det blir liksom hemmaplan för bandet på en konsert inför många vänner, bekanta och familj. Men de gynnsamma förutsättningarna störde inte ambitionen hos The Bagari-Hayes Project att bjuda på det allra bästa från en skiva, recension här, som håller en hög och underhållande nivå.
   I biljettpriset ingick ett exemplar av skivan "Chakoufi" så många i publiken hade säkert inte hört skivan innan konserten. Men materialet är ju av den omedelbara sorten så jag tror alla gick hem efter konserten med ett leende på läpparna. Nya skivan spelade givetvis en stor huvudroll på torsdagskvällens konsert.
   I så gott som samma låtordning tog bandet sig igenom repertoaren och rytmen mellan låtarna på skivan blev givetvis lika naturlig på scen. Med underhållande mellansnack av John Hayes Jr som extra bonus. Han behärskade den svåra konsten att blanda allvar med humor perfekt. Bredvid stod bandets andre huvudperson, Tommy Bagari och spelade genomgående akustisk gitarr, exemplariskt mixad, på ett lysande personligt sätt.
   Med sig på scen hade Bagari-Hayes samma gäng musiker som på skivan, lugn och trygghet för alla inblandade. Men ingen lutade sig tillbaka utan alla bjöd på ett genomgående högklassigt framförande. Med ännu en gång Clas Olofsson som den kanske mest lysande medlemmen på sina olika steelgitarrer, elektrisk slidegitarr och mandolin. Slutsolot på "Children of a greater God" var en av konsertens mest hisnande upplevelser.
   John Hays Jr överraskade som sångare redan på skivan och motsvarade de höjda förväntningarna på scen med en stark och väldigt melodisk röst. Tommy Bagari hade mer emotionell kraft i sin röst och kombinationen av de båda stämmorna ger bandet en underbar bredd och styrka.
   Trots rutinerade musiker i den bakre linjen, Olofsson, Fredrik Landh och Anders Moberg, var det ändå de udda instrumenten fioler och det irländska inslaget med säckpipa och flöjt som gav livearrangemangen det mest personliga intrycket. De många snygga harmonierna i Bagaris melodier fick där delikata små känslohöjande effekter.
   Kajsa Zetterlund på fiol och sång fick stundtals hjälp av Karin Gustavsson på ytterligare en fiol och Christy O'Leary gav John Hays Jrs irländska ursprung en musikalisk inramning med det läckra soundet av säckpipa och den fint utmejslade flöjten utan att gruppsoundet hamnade i renodlad folkmusik.
   Repertoarens låtordning var som sagt ingen överraskning men det bjöds ändå på en ny låt, "Lost and gone" som kom att avsluta huvudavdelningen, där presentationen av gruppen bakades in snyggt och relevant.
   Bandet klappades naturligtvis in på scenen igen och fick då sluta med skivans sista låt som är en hyllning till John Lennon, "John", och inleddes dämpad och akustisk men som sedan ökade i intensitet medan musikerna en och en förstärkte bandet. I en stormande och högljudd final, exempelvis spelade Fredrik Landh trummor som aldrig förr, blev textraden "a working class hero is something to be" som en tribut över hela konsertkvällens fina stämning i en välfylld foajé på Clarion Hotel.

Låtarna:
Chakoufi
Eyes
Children of a greater God
Voices
The journey
Glass house
I owe you
To the dealers and the wheelers
Dear God
Lost and gone

Extralåt:
John

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.