Blogginlägg
Äventyrligt flöde
Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 6/9 2013.
PETE & THE POETS
East West/Live At Heart
4 september 2013
Efter konserterna med Mathias Lilja (se annan recension) och Jeremias Session Band var det nästan lustigt att få uppleva Pete & the Poets på scen. Musikerna var nästan identiska på de tre konserterna. Pete & the Poets är ju egentligen en hel falang av JSB av vilka två medlemmar också kompade Lilja.
Men riktigt så enkelriktad och dramatiskt likformig blev inte alls min första kväll på Live At Heart. Olika frontpersoner i de olika konstellationerna bjöd på tämligen olika musikaliska uttryck. I Pete & the Poets var det pianisten Peter Nygren som höll i taktpinnen.
Utan hjälp från sina skickliga musikerkompisar hade Peters musikaliska ambitioner dock spruckit ty bandets nya material bygger uppenbart på ett extremt gruppsamarbete. Som på scen blev än mer påtagligt när de ambitiösa låtarna gick in i varandra utan paus.
Pete & the Poets beskrevs i Live At Heart-programmet som "progressiv rock" och det gjorde åtminstone mig nyfiken. Genrebeteckningen är en mycket vid och svävande förklaring och långtifrån någon exakt vetenskap. På scen fick jag mig till livs musik och sång som i sedvanlig ordning, med alla dessa skickliga musiker, lät mycket bra fast det strikta låtformatet hade förvandlats till ett flöde utan början och slut. Konserten blev ett större äventyr än väntat och vi i publiken togs ibland med på spännande utflykter långt utanför fantasin.
Musikalisk elegans och skicklighet, som var en huvudingrediens på konserten, är så mycket bättre live än på skiva. Det går naturligtvis att avfärda den här sinnesutvidgande musiken som typisk musikermusik men hade man, som undertecknad, en viss förkärlek till 70-talets symfonirock så gick det att upptäcka många vackra och effektiva sekvenser.
/ HÃ¥kan
Live At Heart: andra dagen/kvällen
Live At Heart: tredje kvällen
<< | September 2013 | >> | ||||
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
1 | ||||||
2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 |
9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 |
16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 |
23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 |
30 |
Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...
Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...
Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...
Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...
Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...
Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...
Mikael Johansson 27/06: Var där i konserthuset 1977, 16 år gammal. Visste inte riktigt vad som väntad...
Kjell J 16/06: Kolla gärna in denna ytterst förträffliga Youtube-kanal:@YesterdaysPapers (ti...
Valbobo 10/06: 1970 spelade faktiskt Cilla Black in en cover på Olles Det gåtfulla folket. Ko...
Andreas Lundell 19/05: Svensk pappa och irländsk mamma kan man väl klämma in....
Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.
Kommentarer till blogginlägget:
Var inte lika personligt imponerad av konserten men bandet är ju fantastiskt bra. Tror en enskild konsert med bandet (East West 18 jan) blir mer fokuserad från min sida.