Blogginlägg

Efterlängtad triumf för Lilja

Foto: Magnus Sundell
Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 6/9 2013.

MATHIAS LILJA
Level/Live At Heart
4 september 2013

Det krävdes inga fyrverkerier för att starta Live At Heart på onsdagskvällen. Det räckte så bra med den lokale giganten Mathias Lilja med kompband och en rad starka originalsånger.
Mathias har tagit god tid på sig. Ska man räkna med garagerocksejouren i Strollers på 90-talet så närmar sig hans karriär 20 år. Det är just tack vare det långsamma utvecklandet som mångfasetterad artist han nu firar sin efterlängtade solotriumf. När sedan det egna låtskrivandet på onsdagskvällen visade sig vara en majoritet av den 40 minuter långa repertoaren på scen kändes det som om Mathias nu är en etablerad soloartist.
   Mathias har under många år varit en makalös gitarrist i alla olika sammanhang men lämnade i onsdagskväll över de mest hisnande musikaliska uttrycken till sitt lilla stabila kompband, Clas Olofsson på sina eleganta steelgitarrer, Fredrik Landhs många gånger fjäderlätta trummor och Henrik Winds till synes enkla men suveräna basspel-
   Steget upp till nivån som personlig soloartist ligger i hans egenskrivna material, låtarna som ska fylla soloalbumet som kommer i höst, och en underbart soulstänkt röst. Materialet har, vad jag förstår, slipats i oändlighet och får nu äntligen möta offentligheten i sin helhet. Hans låtskrivande är inte fri från influenser av andra låtskrivare, kanske främst Townes Van Zandt.
   Men i onsdagskväll var det åtta av Mathias egna låtar som spelade en stor och viktig huvudroll. I det klockrena ljudet var det många fina musikerinsatser som spetsade till underbara låtar som "Don't fade on me", "Give it all away" och "I will stay". Sånger och ett fantastiskt framförande som gav den numera allmängiltiga genren singer/songwriter en ny och skinande vacker dimension.

/ Håkan

Fredrik Henriksson 21/01: Hej! Elton John var i Stockholm 1970. Min farmor hämtade honom på Arlanda...

Per-Ove 18/01: Någon som vet vilka år under 80-talet som Elton John Spelade i Stockholm/issta...

Mats Jarl 13/01: Nej, Clapton spelade bara med Bluesbreakers i England. John Mayall's första tur...

Björn Stein 12/01: Bente från 3 september 1975. Skär genom märg och ben 45 år senare...vilken v...

Jan Arne Martin Lennell 6/01: Ha, ha! Skrev nyss en kommentar på detta inlägg bl a om att albumet ej gick at...

Jan Arne Martin Lennell 6/01: Sitter och surfar på din sida. Denna har jag helt missat. Måste tyvärr erkän...

Peter Lundmark 5/01: God fortsättning på det nya året. Har följt din sida sedan starten och den h...

Per Theander 2/01: Hej! Kul att du nämner Tim Hardins absoluta mästerverk "Suite for Susan Moore...

Björn 1/01: Tack Håkan, för ännu ett år av underhållande, lärande och berörande läsn...

Hakan Nystrom 1/01: Otroligt tråkigt att höra !! Jag har alla hans plattor och hade länge hoppats...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.