Blogginlägg

Richards produktiva veckor i Örebro

Foto: Jan-Aage HaalandRichard Lindgren har skrivit låtar, gjort konserter och spelat in i studio under de två veckor han har varit i Örebro.

Live At Heart-stipendiaten, sångaren och låtskrivaren RICHARD LINDGRENS två veckor långa vistelse i Örebro blev händelserik och produktiv. Förutom en flödande kreativitet på låtskrivarområdet så har han också genomfört en rad konserter plus två dagar i skivinspelningsstudio. Låtskrivarstipendiet, som instiftades i höstas av Live At Heart tillsammans med Elite Stora Hotellet, Örebro kommun och Musikhögskolan, tilldelades alltså första gången Malmös Richard Lindgren.
   På rum 309 på Stora Hotellet, med utsikt över takåsarna västerut och bortåt Kilsbergen, har Richard skrivit och/eller färdigställt sex låtar. Han har tillsammans med sin lokale kompanjon Olle Unenge under dessa dagar även upptäckt två nya covers till sin liverepertoar.
   - Det har infunnit sig en ren fransk atmosfär däruppe på rummet, berättar Richard. När jag öppnade fönstret kunde jag dessutom nästan ana en musette eka där borta vid Storbron...
   Richard blev premiärartist för Live At Hearts låtskrivarstipendium men kände varken press eller ångest inför utmaningen att prestera och sedan visa upp ett resultat.
   - Det här är egentligen inte så stor skillnad mot min vanliga vardag. Jag skriver nästan jämt, bollar idéer i mitt eget huvud, användbara fraser åker ut och in i hjärnan och det pågår en ständig jakt på den perfekta låten. Men här har jag kunnat jobba ostört och kreativt. Det är naturligtvis ett stort privilegium. Kreativiteten har flödat, säger Richard.
   Helt nya låtar i Richards allt vidlyftigare låtkatalog är smått jazziga "I'm crazy about you baby", pianoballaden "Driftwood", lätt bluesiga "Hurry on home mama", den typiska Lindgren-låten "Letting go of you", den långa (7:27) "Desolation row"-influerade "The Heart of the land" och texten "Broken bell" som ännu inte fått någon melodi.
   Låtar som sedan blivit ryggrad under två skivinspelningsdagar i Musikhögskolans studio. Där strålade Richard och Olle samman med ytterligare musiker för att med små men delikata medel dekorera melodierna.
   Där kom Mats Lindström, som till vardags spelar i Tullamore Brothers och Sir Reg, med sin irländska bouzouki, Robin Mossberg på ståbas, Simon Nyberg på bland annat banjo och mandolin, Kajsa Zetterlund, också från Tullamore-bröderna, på fiol och Andreas Svensson på dragspel.
   Inspelningarna av de sex låtarna, under ledning av teknikern Erik Värn, var väldigt odramatiska, naturliga och väldigt snabbt genomförda.
   Några snabba repetitioner i studion, inga noter förekom, bara Richards text på ett notställ, sedan inspelning live följt av en koncentrerad avlyssning i kontrollrummet. Richard var inte på jakt efter det kliniskt felfria utan var väldigt nöjd när det lät nästan perfekt. Spela rätt var nästan förbjudet och spela lite fel var klart godkänt. "Några småfel får man ta", var Richards ofta återkommande kommentar.
   - Det var kul att spela in med nya människor, spännande men ändå tryggt med så skickliga musiker bredvid sig. Och alla var väldigt förberedda då Olle spelat in våra genomgångar på hotellrummet och sedan skickat runt dem, berättar Richard samtidigt som han avundsjukt sneglar på Olles Iphone som underlättat inspelning och sedan spridning av de nya låtarna.
   - Väldigt modernt det där men också bekvämt och praktiskt. Jag är annars papperslapparnas mästare när jag skriver nya låtar, avslöjar Richard.
   En stor del av sitt nya material har Richard fått möjlighet att framföra live i olika sammanhang under de här veckorna. Vännen, arrangören och musikern Olle Unenge har tillsammans med Live At Heart-generalen Anders Damberg hjälpt till att boka spelningar på många olika ställen och miljöer. Allt för att göra vistelsen i Örebro så händelserik och kreativt utmanande som möjligt.
   Från en stökig och högljudd restaurangspelning på långfredagen via en högtidlig solosession vid den vita flygeln i Clarion Hotels foajé och ett klassiskt pubframförande på Richards stamlokus Bishops Arms tidig onsdagskväll till den mer officiellt arrangerade konserten i på avslutningskvällen i Örebro.
   Ofta tillsammans med Olle Unenges akustiska gitarr har Richard på gitarr och piano presenterat en mix av de nya exklusiva låtarna, några av sina egna numera ganska kända låtar och avslutningsvis några populära och riktigt välkända allsångscovers som nog aldrig hamnar på ett nytt Richard Lindgren-album.
   Till sitt hotellrum hade Richard även lånat ett piano som gjort att han har skrivit fler låtar på det instrumentet. Kanske 70/30 i uppdelning mellan piano och gitarr enligt egen beräkning. Och just pianot har en betydande del på de nya coverlåtarna, den traditionella irländska vackra kärleksballaden "I wish I had someone to love me" och Mississippi John Hurts "Make me a pallet on your floor".
   Richards konsertintensitet har den här våren ökat kraftigt. Först en sväng med sitt rockband där Richard spelade elgitarr, sedan en tre veckor lång turné nästan varje kväll med Triple Troubadours (med amerikanerna Will Courtney och Lydia Loveless), en kort Norgevisit och nu två veckor i Örebro.
   - Jag har knappt varit hemma sedan 31 januari och på tisdag åker jag till Barcelona för att spela in ytterligare några låtar med min svåger Fredrik Carlqvists band. Sedan ska jag sova en vecka när jag kommer hem.
   Berättar Richard Lindgren som kommer att premiera sitt hotellrum med en fin notering på samma sätt som Bo Setterlind gjort i ett annat rum på Stora Hotellet. Ett rum, med utsikt över Örebro slott, som Setterlind utnämnde till världens näst finaste hotellrum. Strax efter ett rum på ett hotell i Kyoto, Japan.
   Richard skriver som sagt nya texter och tänker musik dygnet runt. I fredags strax efter 02.00 medan den stackars dörrvakten Tommy försökte skicka ut alla kvarvarande pubgäster på Bishops Arms stack Richard en papperslapp i min hand medan han förklarade att han, i en skrålande, stökig och hysterisk atmosfär, skrivit några textrader som kan komma till användning i framtiden:



Bilder: Jan-Aage HaalandUnder skivinspelningen har Richard bland annat använt sig av Robin Mossberg, ståbas, Kajsa Zetterlund, fiol, och Simon Nyberg, gitarr.

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.