Blogginlägg från 2010-12-10

Intensiv gospel

Jag lurades på 70-talet ibland iväg på gospelkonserter och den unge recensent som var jag ville/vågade inte tacka nej. Det är absolut inget fel på gospelmusik, energin kan vara häftig, men konserter i Örebro med gospel på programmet blev ofta ansträngt religiösa tillställningar. Gitarristen jag beskriver borde ha varit John Rich.

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 22/5 1974.

THE OAK RIDGE BOYS
Idrottshuset., Örebro 21 maj 1974

Den amerikanska gospelgruppen Oak Ridge Boys är en av USA:s mest framstående i sin genre. De har också en trogen publik här i Sverige som gör att de brukar göra en turné här i landet varje år. Och under de senaste åren har de inte missat Örebro någon gång. Igår kväll bjöd de på en konsert i Örebro Idrottshus som förstås hade välfyllda läktare med en klappvänlig publik.
   Idrottshuset är naturligtvis en utmärkt lokal om man tänker ekonomiskt men musikaliskt hÃ¥ller den lÃ¥ngtifrÃ¥n mÃ¥ttet. FrÃ¥n min plats pÃ¥ golvet framför scenen lät det som att trumslagaren hängde nÃ¥gon meter under taket och spelade. Är det sÃ¥dant vi kallar akustik?
   Att Oak Ridge Boys är en bra gospelgrupp behövde man inte vara nÃ¥gon inbiten gospelexpert för att uppfatta. De fyra sjungande killarna uppträdde men enorm intensitet och inlevelse i varje sÃ¥ng de framförde.
   Oak Ridge Boys sjunger texter som har religiös förankring. Men till musik som stÃ¥r sig gott i jämförelse med vanlig profan popmusik. Det gör att man nödvändigtvis inte behöver vara seriöst kristen för att uppskatta showen. Jag kan gÃ¥ pÃ¥ deras konserter pÃ¥ enbart musikaliska grunder. Eftersom de uteslutandesjunger pÃ¥ engelska nÃ¥dde hela budskapet sällan fram. Ord som Jesus, Lord och He slog dock igenom den rytmiska musiken.
   Oak Ridge Boys anser sig ha världens bästa kompgrupp. En patriotisk överdrift förstÃ¥s men det var kompetenta musiker som ocksÃ¥ kunde stÃ¥ pÃ¥ egna ben. I ett par egna lÃ¥tar visade sig trumslagaren överraskande ha en skön stämma.
   En del överraskningar i övrigt bjöd de ocksÃ¥ pÃ¥. Bland annat en skicklig dobrogitarrist som spelade stÃ¥ende pÃ¥ huvudet…
   Som underhÃ¥llningsmusik fungerar Oak Ridge Boys med musiker som var bra och bättre än de flesta PR-uppblÃ¥sta showbusinessmonster som lyckas sjunga i en halvtimme om absolut ingenting.

/ HÃ¥kan

Jan Arne Martin Lennell 26/05: Alltid lär man sig nÃ¥got nytt! Läser denna artikel och upptäcker till min fÃ...

Kjell J 19/05: Verkligen trist att höra, lärde om Moon Martin via Lennart P, när det begav s...

Lennart Grönfelt 15/05: Fick liveskivan av en kompis 70 som inte tyckte den va något att ha, gick hem o...

Lars Thorstenson 14/05: Hamnade här efter jag hört att Moon tragiskt nog nyligen gått bort. Denna sor...

Jan Lennell 12/05: Fantastiskt album! En av de bättre låtarna tycker jag även är gospelrökaren...

Björn Stein 9/05: True Legend R.I.P, bara Jerry Lee Lewis kvar!...

Björn Stein 1/05: Instämmer helt med dig, hjärtat klarar knappt av att lyssna. Värdigt, tänker...

Håkan Gustafsson 29/04: Väldigt bra konsert! Jag inser alltid hur viktig Jalle Lorensson är för sound...

Björn 20/04: Hej Håkan! Håller med dig, bra låtar och Eldkvarn brinner. Men mixning, vad h...

Janne 15/04: Tack! Läste om Lucinda Williams, ‘Car Wheels on a Gravel Road’ på Rolli...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.