Blogginlägg från 2010-12-10

Intensiv gospel

Jag lurades på 70-talet ibland iväg på gospelkonserter och den unge recensent som var jag ville/vågade inte tacka nej. Det är absolut inget fel på gospelmusik, energin kan vara häftig, men konserter i Örebro med gospel på programmet blev ofta ansträngt religiösa tillställningar. Gitarristen jag beskriver borde ha varit John Rich.

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 22/5 1974.

THE OAK RIDGE BOYS
Idrottshuset., Örebro 21 maj 1974

Den amerikanska gospelgruppen Oak Ridge Boys är en av USA:s mest framstående i sin genre. De har också en trogen publik här i Sverige som gör att de brukar göra en turné här i landet varje år. Och under de senaste åren har de inte missat Örebro någon gång. Igår kväll bjöd de på en konsert i Örebro Idrottshus som förstås hade välfyllda läktare med en klappvänlig publik.
   Idrottshuset är naturligtvis en utmärkt lokal om man tänker ekonomiskt men musikaliskt håller den långtifrån måttet. Från min plats på golvet framför scenen lät det som att trumslagaren hängde någon meter under taket och spelade. Är det sådant vi kallar akustik?
   Att Oak Ridge Boys är en bra gospelgrupp behövde man inte vara någon inbiten gospelexpert för att uppfatta. De fyra sjungande killarna uppträdde men enorm intensitet och inlevelse i varje sång de framförde.
   Oak Ridge Boys sjunger texter som har religiös förankring. Men till musik som står sig gott i jämförelse med vanlig profan popmusik. Det gör att man nödvändigtvis inte behöver vara seriöst kristen för att uppskatta showen. Jag kan gå på deras konserter på enbart musikaliska grunder. Eftersom de uteslutandesjunger på engelska nådde hela budskapet sällan fram. Ord som Jesus, Lord och He slog dock igenom den rytmiska musiken.
   Oak Ridge Boys anser sig ha världens bästa kompgrupp. En patriotisk överdrift förstås men det var kompetenta musiker som också kunde stå på egna ben. I ett par egna låtar visade sig trumslagaren överraskande ha en skön stämma.
   En del överraskningar i övrigt bjöd de också på. Bland annat en skicklig dobrogitarrist som spelade stående på huvudet…
   Som underhållningsmusik fungerar Oak Ridge Boys med musiker som var bra och bättre än de flesta PR-uppblåsta showbusinessmonster som lyckas sjunga i en halvtimme om absolut ingenting.

/ Håkan

TuffeTom 8/07: Beklagar Johan S. Jag missade ditt inlägg. Blev ju en kopia av det du redan s...

TuffeTom 8/07: Håller med om att debuten som soloartist var mycket bra. Men möjligen har du m...

Hans Schönning 4/07: Borde förstått det. Dina texter är alltid underhållande. Vi är ganska svältfödda...

Hans Schönning 3/07: Första Young-albumet kom 1969 och sålunda 50 år sedan. Inte 40 som du felatigt s...

Johan S 1/07: Hmm, måste nog protestera lite mot slutstycket. Henley har ju inte gjort så mång...

Mats 19/06: Jag var också där, på Olympen i Lund. Minns förbandet Tom Petty & The Heartbreak...

Mats 19/06: Hej, Bra och intressant som det mesta du skriver måste dock protestera när du sk...

Perre 7/06: Klockren analys av plattan som i mitt tycke är hans starkaste ögonblick Konsert...

Jan Lennell 3/06: Tack för en intressant redogörelse för ett fantastiskt album. Hörde det första g...

Björn Pettersson 31/05: Minnet är gott men kort, Tom Petty var förband vid konserten 1977😔...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.