Blogginlägg

Soundtracks: "Party party"

Postad: 2010-04-02 07:52
Kategori: Soundtracks

PARTY PARTY (A&M, 1982)

Det här soundtracket är representativt för de flesta skivor i den här kategorin. ”Party party” är nog en stor parentes i filmhistorien och det övervägande innehållet på skivan är verkligen försumbart med sin blandning av lättpop och skämtsam underhållning. Men också, och det är ju det som gör soundtracks så ojämna och oförutsägbara, några riktigt intressanta och exklusiva bidrag från några artister.
   ”Party party”-skivan släpptes i december 1982 och filmen hade premiär i julhelgen samma månad. På omslaget finns fotografier från filmen som onekligen doftar tonårsfilm, fest och party med huvudsakligen ungdomar i rollerna.
   Elvis Costello har skrivit titellåten som han faktiskt släppte på singel samma månad som hela soundtracket kom. Med en blygsam 48:e-placering på Englandslistan som bästa notering. En svängig låt med mycket rytmer och en karibisk känsla i arrangemanget. Främst genom blåset som är maffigt och fett. På singeln har blåset fått ett eget namn, The Royal Guard Horns, men är egentligen bara två personer, Gary Barnacle, tenorsax och baritonsax, och Annie Whitehead, trombon.
   Det är den musikaliske konsulten, arrangören och orkesterledaren Richard Hartley, som producerat de flesta låtarna på skivan men även Dave Edmunds är delaktig på flera spår. Exempelvis på sin egen version av ”Run Rudolph run”, Chuck Berrys julrocklåt. Jag gissar att det är Geraint Watkins på det framträdande pianot men det låter elegant 80-tal om produktion och arrangemang.
   Edmunds har även producerat två låtar med Sting som är hans första försök på skiva under eget namn. Det är två ovanliga låtar i Sting-sammanhang, en oväntat snabb och rockig version av ”Tutti frutti” och en långsam bluesgitarrinspirerad ”Need your love so bad”.
   Det är som sagt mycket opersonlig lättpop på skivan. Det skotska new wave-bandet Altered Images är oväntat bleka fast sångerskan heter Clare Grogan och har en extremt ljus och falsettliknande röst. Även Bananaramas cover på Sex Pistols-låten ”No feelings” är uppseendeväckande tandlös och det visslas lättsamt mitt i låten. Den engelska popgruppen Modern Romance är ännu sämre när de mördar den fantastiska låten ”Band of gold”, Freda Paynes klassiker. Som Wham!/George Michael fast sämre.
   Bad Manners båda bidrag är ren pausmusik med sin skainspirerade pop men Pauline Black, som också har skarötter som sångerska i The Selecter, sjunger överraskande bra i lättversionen av Bob Marleys ”No woman no cry”.
   En annan exklusiv solokarriär satte fart på den här skivan, Midge Ure. Han hade spelat med Rich Kids, Visage och Ultravox men ännu inte satt sitt eget namn under en skiva. Här gör han David Bowies gamla ”The man who sold the world” men den är gjord med bara syntar och trumprogrammeringar helt i linje med vad han sysslade med i Visage. Vi trodde då att den här syntpopen var framtiden med tack och lov var det inte så.
   Madness-låten "Driving in my car" är den enda låten på skivan som givits ut tidigare. Släpptes på singel på Stiff sommaren 1982.
   Pubrockiga duon Chas & Dave avslutar skivan med en skämtsam, respektlös men väldigt enkel rockig version av den gamla folksången ”Auld lang syne” i en skrikig sjunga-med-variant.

Innehåll:
1. Party Party - Elvis Costello & the Attractions
2. Run Rudolph Run - Dave Edmunds
3. Little Town Flirt - Altered Images
4. Yakety Yak - Bad Manners
5. Tutti Frutti - Sting
6. No Feelings - Bananarama
7. Driving in My Car - Madness
8. Band of Gold - Modern Romance
9. Elizabethan Reggae - Bad Manners
10. No Woman, No Cry - Pauline Black
11. Need Your Love So Bad - Sting
12. The Man Who Sold the World - Midge Ure
13. Auld Lang Syne - Chas & Dave

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (414)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (55)
Konserter (227)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (47)
Maxi12" (35)
Minns (114)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< April 2010 >>
Ti On To Fr
      1 2 3 4
5 6 7 8 9 10 11
12 13 14 15 16 17 18
19 20 21 22 23 24 25
26 27 28 29 30    

TuffeTom 8/07: Beklagar Johan S. Jag missade ditt inlägg. Blev ju en kopia av det du redan s...

TuffeTom 8/07: Håller med om att debuten som soloartist var mycket bra. Men möjligen har du m...

Hans Schönning 4/07: Borde förstått det. Dina texter är alltid underhållande. Vi är ganska svältfödda...

Hans Schönning 3/07: Första Young-albumet kom 1969 och sålunda 50 år sedan. Inte 40 som du felatigt s...

Johan S 1/07: Hmm, måste nog protestera lite mot slutstycket. Henley har ju inte gjort så mång...

Mats 19/06: Jag var också där, på Olympen i Lund. Minns förbandet Tom Petty & The Heartbreak...

Mats 19/06: Hej, Bra och intressant som det mesta du skriver måste dock protestera när du sk...

Perre 7/06: Klockren analys av plattan som i mitt tycke är hans starkaste ögonblick Konsert...

Jan Lennell 3/06: Tack för en intressant redogörelse för ett fantastiskt album. Hörde det första g...

Björn Pettersson 31/05: Minnet är gott men kort, Tom Petty var förband vid konserten 1977😔...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.