Blogginlägg

Neil Young ger enkelheten ett ansikte

Postad: 2009-04-05 10:15
Kategori: Skiv-recensioner


NEIL YOUNG: Fork in the road (Reprise)
Det har under många år diskuterats mycket om Neil Youngs arkivutgivningar som ständigt flyttats fram i tiden då nya, spännande och heta projekt kommit i vägen. Nu har det hänt igen. Nya skivan ”Fork in the road” puttade ”Archives” fram mot sommaren 2009. För Neil Young regerar alltid stundens ingivelse men jag tycker inte nya skivan håller i sin helhet för att den ska bryta de ursprungliga utgivningsplanerna.
   När det gäller en ny skiva med Neil Young brukar det ofta bara vara etiketten (Reprise) och kanske producentnamnen, i det här fallet The Volume Dealers (som står för Neil Young och Niko Bolas), som man känner igen. Men ”Fork in the road”, som släpps på onsdag i Sverige, har väldigt många paralleller med senare Young-skivor.
   Kärntrion Chad Cromwell, trummor, Rick Rosas, bas, och Ben Keith, steelguitar, gitarr och keyboards, har alla varit med på Youngs två senaste skivor. Och soundet, som är genomgående högljutt och distat, påminner om både ”Living with war” och ”Chrome dreams II”. Men saknar också de skivornas jämna karaktär och det är bara stundtals, på några få låtar, som ”Fork in the road” når upp i högre nivåer.
   Det här är en skiva som ger enkelheten ett ansikte i Neil Youngs produktiva karriär. Det är inte den sedvanligt jämna och starka Neil Young-kollektionen av låtar. Det blixtrar till högst temporärt på skivan.
   Inledningen med ”When worlds collide” är simpla och primitiva rytmer och jag tänker på ZZ Top. Fast den tuffa rockmusiken möter också vackra körer och fina gitarrer.
   Det är mycket riff på den här skivan och andralåten ”Fuel line” har en monoton melodi och nästan rapliknande sång. Ändå påminner det om ”Living with war”.
   ”Just singing a song” är skivans första pärla. En typisk Neil Young-låt och jag vill jämföra med ”Cortez the killer” om jag ska jämföra med något. Även här imponerar kören.
   ”Johnny Magic” är också bra med en snabbare och mer markerad rytm.
   ”Cough up the bucks” är en tjatig rapliknande bluesrocklåt och ett envist upprepande av titeln.
   På ”Get behind the wheel” är det än mer traditionell bluesrock med en basgång jag har hört tusen gånger tidigare.
   Sedan kommer en avväpnande överraskning i form av akustiska ”Off the road”. Harmonisk Neil Young med vacker tjejsång och en låt som verkligen håller sig på vägen.
   ”Hit the road” doftar mycket Jimi Hendrix, Neil Youngs idol, och är en parentes på skivan med sin melodiskt otydliga karaktär.
   ”Light a candle” är ännu en lägereldsanpassad liten sång. Akustisk gitarr, steelguitar och fina körer som påminner om 70-talets Crosby, Stills, Nash & Young.
   Den avslutande titellåten är inte upplyftande. Traditionell och distad bluesrock som i bästa fall kanske påminner om Canned Heat men den rapliknande sången är svår att stå ut med.
   Nja, "Fork in the road" känns just nu som typisk mellanplatta och vad gäller intryck skulle jag kunna jämföra den med "Are you passionate?" från 2002. En högst medelmåttig Neil Young-skiva.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (423)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (54)
Konserter (223)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (47)
Maxi12" (35)
Minns (117)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< April 2009 >>
Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6 7 8 9 10 11 12
13 14 15 16 17 18 19
20 21 22 23 24 25 26
27 28 29 30      

Tomas 15/10: Du har skrivit fel ording i bildtexten. John och Stu ska byta plats...

Jan Arne Martin Lennell 12/10: Så himla bra...om än inte i nivå med Del Amitri som grupp. Har tyvärr inte fått ...

Johan S 11/10: Helt enkelt en fantastisk platta!...

Gunnar Åslund 7/10: Cream spelade på Idrottshuset i Örebro den 18/11-1967....

Erik E 24/09: Enligt wikipedia är Titam Florebeck en pseudonym för Stephan Forkelid: https://s...

Bengt 20/09: Hej Skall vara One Chord Wonders med the Adverts! Tackar för en i övrigt fan...

Björn 14/08: Tack Håkan! En kulturgärning för alla, inte bara för vi som älskar Magnus väldig...

Valbobo 13/08: Ett lite märkligt sammanträffande är att de tre låtar du nämner som djupt person...

Johan S 8/08: Aah, detta är verkligen en gammal favorit. Pubrockpärla! Tycker också Gomm sl...

Jan Lennell 28/07: Petitess, men ändå för ordningens skull; 20 juni ska vara 20 JULi :). Tack för e...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.