Blogginlägg
STIFF#23: Ian Dury
IAN DURY: Sex & drugs & rock & roll/Razzle in my pocket (Stiff BUY 17)
Release: 26 augusti 1977
Den här i sanningens namn klassiska singeln är tidig Stiff-historia. Skivhistoria och skapandet av en odödlig och legendarisk rock’n’roll-fras i ett och samma ögonblick. ”Sex & drugs & rock & roll” känns som en av Ian Durys största hits – men var inte det. Singeln sålde bara 19.000 ex vilket berodde på att Stiff drog in skivan efter bara två månader. Den dök senare upp som hemligt extraspår på andra pressningen av det kommande albumet ”New boots and panties”. Och dess rykte bara växte och växte.
Kompgruppen The Blockheads fanns inte till namnet och var inte heller bokstavligen närvarande på de här inspelningarna. Efter Kilburn & the High Roads splittring hade Dury slagit sig ihop med förre gitarristen i Byzantium, Chaz Jankel, och bildat ett tillfälligt Ian Dury & the Kilburns som sprack i juni 1976.
Då började Jankel och Dury på allvar att skriva låtar tillsammans. De satt på 40 Oval Mansions, Kennington (en lokal som Dury populärt kallade Catshit Mansions). De skrev ”Sex & drugs & rock & roll” och sex andra låtar som skulle komma att ingå på albumet ”New boots and panties!!”. Ian och Chaz spelade in demo på låtarna i Alvic Studios i Wimbledon och inspelningarna till hela skivan gjordes med studiokillarna Charley Charles, trummor, och Norman Watt-Roy, bas med gamle Kilburns-bekantingen Davey Payne på saxofon.
Men inget skivbolag ville först ge ut skivan, de tyckte Dury tillhörde den då gamla pubrockgenren, men hans managers kontor låg en våning ovanför Stiff Records på 32 Alexander Street (för övrigt Pink Floyds Roger Waters gamla hem…) och där passade Durys udda personlighet givetvis in.
Singeln ”Sex & drugs & rock & roll”, Stiff-debuten, släpptes först till en viss uppmärksamhet. Inte minst på BBC där den i tidens anda bannlystes. Sådana här textrader ville inte de styrande på radiostationen sända ut:
Sex and drugs and rock and roll
Is all my brain and body need
Sex and drugs and rock and roll
Is very good indeed
Båda sidorna på den här singeln var ”Produced by NOBODY” och båda låtarna var alltså skrivna av Ian Dury och Chaz Jankel.
B-sidan ”Razzle in my pocket” var textmässigt inte mindre kontroversiell. Durys text handlade om tidningar med lättklädda damer som han på sitt eget typiska sätt gjorde till poesi:
In my yellow jersey, I went out on the nick
South Street, Romford, Shopping Arcade
Got a 'Razzle' magazine, I never paid
Inside my jacket and away double quick
Good sense told me once was enough
But I had a cocky eye on more of this stuff
With a 'Razzle' in my pocket back to have another pick
I oktober 1977 skulle Ian Dury ut och turnera med sitt band och behövde ytterligare musiker. Charles och Watt-Roy rekommenderade då två musiker de hade jobbat med tidigare, John Turnbull, gitarr, och Mickey Gallagher, keyboards. Under Stiff Live Stiffs-turnén i oktober 1977 var det skivbolagets promotionman Kosmo Vinyl som presenterade bandet under en rad olika namn, bland annat Ian Dury & the Readers Wives. Men efter en konsert i Midlands sa Vinyl plötsligt Ian Dury & the Blockheads och så fick bandet permanent heta efter det.
Under samma turné framfördes "Sex & drugs & rock & roll" som final på hela konsertkvällen, med alla artister på scen, alla musiker i en kaotisk version som då följaktligen fick titeln "Sex & drugs & rock & roll & chaos".
“Sex & drugs & rock & roll” är nog Ian Durys mest kända låt. Därför är det mer än överraskande att låten inte finns med på den tributeskiva som kom 2001, ”Brand new boots and panties!”. Där artister som Sinead O’Connor, Robbie Williams, Paul McCartney (som gör en makalös rockversion av ”I’m partial tour abracadabra”), Madness, Billy Bragg, Wreckless Eric och Shane MacGowan tolkar Ian Dury mycket kärleksfullt.
På cd: Båda låtarna finns på nyutgåvan av ”New boots and panties!!” (Demon, 2004).
YouTube: Liveversion från 1977 med Ian Dury & the Blockheads.
/ Håkan
Ulf Lundell 18 oktober
Ulf Lundell 19 oktober
<< | Oktober 2008 | >> | ||||
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | ||
6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 |
13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 |
20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 |
27 | 28 | 29 | 30 | 31 |
Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...
Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...
Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...
Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...
Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g...
Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...
Mikael Johansson 27/06: Var där i konserthuset 1977, 16 år gammal. Visste inte riktigt vad som väntad...
Kjell J 16/06: Kolla gärna in denna ytterst förträffliga Youtube-kanal:@YesterdaysPapers (ti...
Valbobo 10/06: 1970 spelade faktiskt Cilla Black in en cover på Olles Det gåtfulla folket. Ko...
Andreas Lundell 19/05: Svensk pappa och irländsk mamma kan man väl klämma in....
Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.
Kommentarer till blogginlägget: