Blogginlägg

Silver Wilburys februari 1987

The Silver Wilburys
Live!
Palomino Club North Hollywood, CA. February 19, 1987

En minst sagt historisk kväll. Det var Taj Mahal och hans kompband Grafitti Band, med den gudabenådade gitarristen Jesse Ed Davis, som officiellt uppträdde. Men där i publiken fanns också tre legender, Bob Dylan, George Harrison och John Fogerty, som plötsligt gick upp på scenen och delvis tog över konserten.
   Som musikalisk händelse var det kanske ingen glimrande afton men det rockade på med den ena klassikern efter den andra. Inspelningen av konserten är minst lika spontan och dåligt mixad med ett ljud som fladdrar med uppskruvade instrument och ett i övrigt miserabelt ljud. Ändå sitter jag krampaktigt kvar och lyssnar och låter mig så smått imponeras av den spontana stämningen på scen och en publik som knappast tror sina ögon och öron.
   Jesse Ed Davis sjunger inledande ”Farther on down the road”, en låt han själv gjorde på sin ”Ululu”-skiva, men sedan är det huvudsakligen en konsert med Taj Mahal och George Harrison vid mikrofonen.
   John Fogerty gör några fina sånginsatser på ”Knock on wood”, ”In the midnight hour” och ”Blue suede shoes”. Men också på sin egen “Proud Mary” som han gör på Bob Dylans uppmaning. Dylan spelar för övrigt en bakgrundsroll den här kvällen och sjunger inte ens sin egen ”Watching the river flow”, det gör George som har svårt att hitta de rätta orden.
   Men Dylan och Harrison delar sångmikrofonen på Buddy Hollys ”Peggy Sue” som tillhör skivans/konsertens bättre ögonblick.
   Man hör hela tiden hur oplanerad och spontan konserten och låtvalet är. Diskussioner inleder varje ny låt innan de traditionellt uppbyggda låtarna rullar igång.

Låtarna (med sångarna):
1. Farther on down the road – Jesse Ed Davis
2. Matchbox: George och Taj
3. Lucille: John
4. Knock On Wood: John
5. In The Midnight Hour: John
7. Honey Don’t: George
8. Blue Suede Shoes: John
9. Watching The River Flow: George
10. Proud Mary: John
11. Johnny B. Goode: Taj
12. Willie And The Hand Jive / Bo Diddley: Taj
13. Peggy Sue: George
14. Dizzy Miss Lizzy: George
15. Lucille: Taj
16. Twist And Shout / La Bamba: John/Taj

/ Håkan

Fredrik Henriksson 21/01: Hej! Elton John var i Stockholm 1970. Min farmor hämtade honom på Arlanda...

Per-Ove 18/01: Någon som vet vilka år under 80-talet som Elton John Spelade i Stockholm/issta...

Mats Jarl 13/01: Nej, Clapton spelade bara med Bluesbreakers i England. John Mayall's första tur...

Björn Stein 12/01: Bente från 3 september 1975. Skär genom märg och ben 45 år senare...vilken v...

Jan Arne Martin Lennell 6/01: Ha, ha! Skrev nyss en kommentar på detta inlägg bl a om att albumet ej gick at...

Jan Arne Martin Lennell 6/01: Sitter och surfar på din sida. Denna har jag helt missat. Måste tyvärr erkän...

Peter Lundmark 5/01: God fortsättning på det nya året. Har följt din sida sedan starten och den h...

Per Theander 2/01: Hej! Kul att du nämner Tim Hardins absoluta mästerverk "Suite for Susan Moore...

Björn 1/01: Tack Håkan, för ännu ett år av underhållande, lärande och berörande läsn...

Hakan Nystrom 1/01: Otroligt tråkigt att höra !! Jag har alla hans plattor och hade länge hoppats...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.