Blogginlägg

#33: Nebraska

BRUCE SPRINGSTEEN: Nebraska (Columbia, 1982)
Bruce Springsteens första avbrott i det framgångsrika E Street Band-samarbetet blev en skiva han spelade in helt på egen hand. Ett år efter ”The river” (samtliga låtar på ”Nebraska” är förlagda 1981…) presenterade Bruce tio nyskrivna låtar, sparsamt arrangerade och inspelade i hans vardagsrum på en 4-kanals bandspelare.
   Sångerna till "Nebraska" var ursprungligen inspelade som demolåtar till en kommande E Street-platta men Springsteen och managern/producenten blev snart övertygade att materialet passade bäst som akustiska sololåtar. Och när de skulle spela in låtarna igen i en inspelningsstudio blev de också medvetna om att det lofi-inspirerade soundet var perfekt.
   På "Nebraska" fick Springsteen möjlighet att avslöja sina djupaste rötter i den traditionella folkmusiken. Jämförelserna med Bob Dylan var i sammanhanget oundvikliga men inte besvärande. Däremot tog han med ”Nebraska” ett viktigt steg i karriären. Här hittar man flera ballader med vemod och ödslighet som tema. Men också några rejäla rocklåtar, som ”Johnny 99”, ”State trooper” och ”Open all night”, fast de är akustiska. Med många traditionella rockschabloner och i den sistnämnda låter han som Dave Edmunds när han i sin tur kopierar Chuck Berry.
   I min recension från 28 september 1982 skrev jag: ””Atlantic city” är en annan snabbare Springsteen med de unika detaljerna och berömda drivet. En perfekt komposition som kanske kräver ett omsorgsfullare arrangemang och man kan i någon mån sakna E Street Band”.
   Jag kunde knappt ha förutspått bättre ty ”Atlantic city” skulle tillsammans med kompbandet växa till en av Bruces många liveklassiker som rocklåt. Redan under ”Born in the USA”-turnén 1985 fanns den med, tillsammans med ”Johnny 99” (en annan ”Nebraska”-låt), på scen.
   När Johnny Cash spelade in "Johnny 99" 1983 fick det bli titellåt på hela albumet.
   Som balladrocksångare var Springsteen oslagbar på ”Nebraska” och han hämtade ofta sina låtmönster i den traditionella folkmusiken och gjorde ibland melodier med rent religiösa undertoner. Den textmässigt brutala titellåten och den bedövande berättelsen ”My father’s house” är tydliga exempel på den riktningen.
   Men när han sjöng ”Mansion on the hill”, ”Highway patrolman” och ”Used car” hade han få övermän i den tidens rockmusik. Det kunde inga bristfälliga inspelningsförhållanden dölja.
   "Nebraska" var, efter Bruce-mått mätt, ingen försäljningssuccé men kritikerna älskade skivan. Amerikanska musiktidningen Rolling Stone utsåg faktiskt skivan till "Album of the year" 1982.
   Under sin akustiska soloturné 2005 plockade Bruce, inte helt överraskande, fram flera "Nebraska"-låtar. "State trooper", "Reason to believe" och "Highway patrolman" tillhörde det årets setlist vid konserterna i Göteborg och Stockholm.

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.