Blogginlägg

En gång yngst i rockbranschen fyller nu 50

Den här intervjun publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 1/4 2004.

En gång var han yngst i rockbranschen men med hjälp av en rekordlång och flexibel artistkarriär har han också etablerat sig både som skådespelare, gitarrist, låtskrivare och textförfattare. I dag fyller Mats Ronander 50 år. Han firar födelsedagen mitt i en turné. Mycket passande för en musiker och artist som varit på turné regelbundet de senaste 34 åren.
   Vi brukar kalla Mats för örebroare för det var här han växte upp, först på Väster och sedan på Bergslagsgatan, och gick i skolan, Vasa- och Olaus Petri-skolan. Men han är faktiskt född i Sundsvall innan han ett halvt år gammal kom till Örebro. Musiken kom tidigt in i hans liv. Mycket Chicagoblues via Muddy Waters och Sonny Boy Williamson som Mats försökte efterlikna med sitt munspel som hjälpmedel.
   Redan i 14-15-årsåldern var han med i olika band, Crossway Blues och A Music Band, och höll till på Power House och jammade med bland annat Lasse Wellander som då spelade gitarr i Blues Quality där Peps Persson sjöng. Peps hoppade av bandet 1970 och blott 16-årige Mats fick chansen att ersätta den då etablerade bluessångaren.
   Efter bara en månad på Karro hoppade Mats av skolan och flyttade till Stockholm samtidigt som Blues Quality bytte namn till Nature och blev ett av 70-talets mest anlitade kompgrupper. De kom att kompa både Pugh Rogefeldt, Ted Gärdestad, Göran Fristorp och inte minst Ulf Lundell. Men de gjorde också skivor i eget namn. I samband med Mats 18-årsdag spelade Nature in sin första LP, med Pugh som producent.
   På den skivan skojar Mats och Lasse, i en lång dialog på äkta närkingska, om bandets trummis Bosse Skoglund som är lite äldre än de andra. Bland annat överdriver de och kallar Skoglund för 50 år. Som nu alltså Mats fyller. - Det var nog lite för mycket rödvin i studion, som jag minns det, säger Mats i dag. Men visst var 30, 40 och 50 år helt overkliga åldrar. Efter 30 år var man död, hette det.
   Men Mats var fortfarande bara sångare och munspelare med gott renommé. Det var först under åren 1973-74 som han började spela gitarr, mest hemma och i bakgrunden, så begåvat och så skickligt att Mats så småningom blev mer känd som gitarrist än sångare. Han gjorde sin professionella debut som utpräglad gitarrist under en turné med Pugh Rogefeldt 1977.

Men innan dess var Mats med och sparkade i gång Ulf Lundells karriär i mitten på 70-talet.
   - Jag träffade Ulf första gången på en fest i Vitabergsparken i Stockholm där jag bodde sommaren 1975, har Mats berättat tidigare. Det ledde naturligt till att Mats finns med på Lundells debutskiva "Vargmåne" och att Nature blev den kommande nationalidolens första viktiga kompband. På åtskilliga och omfattande turnéer under åren 1976-77.
   - Otroligt lärorika år. Vi spelade så mycket och blev så otroligt tajta, minns Mats i dag.
   Nature splittrades 1977 men Mats, och Lasse Wellander, fortsatte kompa Lundell, gjorde en Wellander Ronander-LP men fick också chansen att göra en världsomfattande turné med ABBA 1979-1980. Efter ännu en framgångsrik Lundell-skiva, "Längre inåt landet", och turné 1980 började Mats att skissa på en solokarriär. Som inleddes på ett mycket överraskande sätt utan varken blues och mun- spel på debut-LP:n "Hård kärlek".
   Parallellt jobbade Mats med det konstnärliga projektet Gateway tillsammans med Rolf Börjlind, Carsten Regild och Stefan Nilsson. Den egna solokarriären tog fart samtidigt som Mats blev en mycket anlitad musiker och skivproducent. Men också skådespelare. 1984 spelade han huvudrollen Tommy Cosmo i "Sömnen", den filmatiserade tolkningen av Ulf Lundells roman.
   En rollkaraktär som låg Mats (och Ulf) mycket nära efter år av gemensamt turnerande. 1985 gifte sig Mats med den danska sångerskan Sanne Salomonsen vilket skulle resultera i en kärleksfylld LP, "Tokig", starten på Sannes solokarriär och sonen Victor Ray.
   - Victor, som fyller 16 i maj, går i mina fotspår. Han har ett eget rockband, Mudslide. Ett jävla oväsen, säger Mats och skrattar. Efter år av väldigt speciella texter på svenska bytte Mats språk 1987 till engelska på två skivor, "Reality" och "Rock'n'roll bizniz".
   - Jag ville väl nå ut ännu längre. Engelska är ett fantastiskt språk att sjunga på. Men i Sverige ska man naturligtvis sjunga på svenska, säger han nu. 1992 var han tillbaka på sitt svenska modersmål på den mycket framgångsrika skivan "Himlen gråter för Elmore James" som innehöll hans kanske största hit, "Gör mig lycklig nu", duetten med dansken Kim Larsen.
   Vid sidan av sin egen karriär har Mats Ronander hela tiden hållit sitt bluesintresse vid liv med hjälp av sitt och Lasse Wellanders hobbyband Low Budget Bluesband som haft en lång men tämligen oregelbunden karriär. Mats har länge blickat utanför Sveriges gränser. Inte bara Danmark och Florida, där hans Varmare Än Körv och Tottas Band spelat åtskilliga gånger, utan har också uppträtt som förband till Eric Clapton (1981) och Bob Dylan (1984).
   Och har under 90-talet spelat med både Mick Ronson, Ian Hunter och Graham Parker. Mats ser fram emot 50-årsdagen med tillförsikt men är också övertygad om att han som vanligt blir lurad. - Ja, fyller man år 1 april så har det genom åren varit upplagt för ett och annat skämt. Men enligt planerna så ska vi ha en liten fest med polarna hemma i lägenheten vid Skanstull redan på onsdagskvällen för att ägna födelsedagen åt familjen under lite lugnare förhållanden.
   - Sedan fortsätter turnén i morgon och på lördag kommer vi till Örebro och Frimis, avslutar Mats.

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.