Blogginlägg från 2004-03-22

Melodier för ögonen - inte bara för öronen

Den här krönikan publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda i 22 mars 2004.

Jasså, ni tittar inte heller på Schlager-SM, Melodifestivalen eller vad spektaklet nu ska kallas? Nej, det som en gång var en kamp mellan landets bästa artister och bästa låtskrivare har ju under det senaste decenniet först reducerats till en talangtävling och numera tagit formen av en dokusåpaföljetong med otaliga deltävlingar och nya förutsättningar hela tiden.
   Nej, sådant kan bara resultera i utmärkt spännande tv, rekordtittarsiffror och hysteri modell större som inte gagnar den hantverksmässiga konsten att ta fram spännande melodier och slagkraftiga refränger.
   Nej, det känns helt bortkastat att ägna dygnets bästa tv-timmar på lördagskvällar efter varandra åt en så kreativt tunn historia.
   Hoppar man över SVT1:s lördagskvällar och istället uppmärksammar den otroligt skicklige engelsmannen Parkinsons sitcom-program på tvåan så slipper man också bli upprörd över hur spekulativt låtar, arrangemang, kläder och koreografi är utstuderade för att tillfredsställa en lagom intresserad lördagspublik.
   I den verkligheten blir ögonen viktigare än öronen. Det är ju befängt i en tävling som påstår sig vara en meloditävling. Där får plötsligt glitter, bomber, spektakulära klänningar och rasande effektiva dansnummer mer poäng i stugorna än genomarbetade melodier, finurliga texter och slagkraftiga refränger.
   Det är nya tider nu, har jag förstått, och bild och ljud ska unisont påverka oss i all media. Det är inget fel i det, vi lever ju i den fantastiska dvd-generationen, där paketet många gånger är viktigare än innehållet.
   Annat var det på min tid, säger undertecknad med mycket ironi mellan raderna. En gång i tidernas begynnelse satt jag i den lokala juryn och skulle kora 1980 års svenska schlagervinnare.
   Hemlighetsmakeriet var totalt. Vi låstes in vid lunchtid i ett rum på tv-huset i Örebro. Och utan kontakt med yttervärlden fick vi då lyssna, bara lyssna, på de tävlande bidragen. Framåt eftermiddagen fick vi på en länk följa repetitionerna för att sedan, långt före tv-sändningen och allmänhetens vetskap, rösta.
   Vi röstade till viss mån på artisten, vilket alltid är naturligt när musik framförs, men också väldigt koncentrerat på melodi och text. Vars upphovsmän var strikt hemliga tills tävlingen var avgjord och under uppseendeväckande former avslöjades med hjälp av förseglade kuvert.
   Jag minns att vi i Örebrojuryn hade lagt lika många röster och poäng på Tomas Ledins "Just nu" och Eva Dahlgrens "Jag ger mig inte" så vid en intern omröstning fick vi välja sida. Och då valde jag, rent kommersiellt som jag i dag minns det, Ledins mer internationellt klingande låt. Kan vara intressant att poängtera när läsekretsen gärna understryker mitt så kallade Tomas Ledin-hat efter Stadsparken-framträdandet i somras.
   Det här skrivs flera dagar innan gårdagens schlagerfinal i Globen men jag skulle bli mycket förvånad, för att inte säga bekymrad, om det inte är Lena Ph som är segerkvinna i vinnarreportaget i artikeln till höger på den här sidan.
   "Det gör så ont" är ju en så klassisk schlagerbomb som det går att skriva i dag 2004. En så stark låt att den tagit hem segern även utan Lenas klänning, utan Orups medverkan och utan hysterin.
Och vann inte "Det gör ont" igår så får vi placera 2004 bland de andra kommersiellt misslyckade åren 1973 (ABBA kom trea), 1975 ("Michelangelo" kom bara femma) och 1990 ("Mitt i ett äventyr" kom tvåa).
   För risken finns ju att tv-publiken tyckte att E-Types överdimensionerade sprakande bomber, Christer Lindarws grandiosa teater och Petra Nielsens goda danskunskaper var viktigare ingredienser. För schlagerfestivalen är, som sagt, ingen utpräglad meloditävling längre.
   Från 1980 minns jag bara ett fåtal låtar, nämnda Ledin och Dahlgren, Jannes Lucas "Växeln hallå" plus Stockholms-bohemen Kentas udda bidrag. Inte minst för att denne Kenta bar en kontroversiell t-shirt. Det var före stylisternas tidevarv men artisternas kläder gav tydligen outplånliga minnen. Redan då.

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.