Blogginlägg från 2004-03-06

Exklusiv amerikanare till Örebro

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 5 mars 2004

På söndag får Klubb Söndag, som i vanlig ordning slår upp sina portar på Strömpis, ett exklusivt amerikanskt besök, Bill Mallonee. En rutinerad kille med 14 album på sitt samvete av vilka två är i eget namn. Ändå är han en countryrockare i det dolda vars skivor inte ens ges ut officiellt i Sverige.
   Mallonee gör några spelningar i veckan i England och Irland och gör nu sin första avstickare till Sverige för bara två konserter inklusive Klubb Söndag.
   Han började spela musik i hemstaden Athens, Georgia, i slutet på 80-talet men största inspirationskällorna var äldre engelska namn som Elvis Costello, XTC, Clash och Squeeze. Men var naturligtvis också påverkad av stadens lokala hjältar som R.E.M., the dB’s, Let’s Active och Bongos.
   Men musikaliskt var det kärleken till Bob Dylan och Neil Young som betydde mest och tillsammans med gruppen Vigilantes Of Love började Bill spela altcountry eller Americana. Med en berättande historia i många av sina låtar.
   De musikaliska referenserna har varit många under gruppens historia på skiva. Ibland klingar det George Harrison om gitarrerna, Tom Petty om soundet och till och från också en hel del R.E.M., inte helt oförklarligt.
   1990 skivdebuterade gruppen och sedan har albumen kommit ofta och regelbundet. Andra skivan ”Killing floor” producerades av Peter Buck från REM och för fyra år sedan producerade Buddy Miller albumet ”Audible sigh”. Miller ska enligt planerna också producera Mallonees nästa soloskiva.
   Men nu är han sedan några år soloartist fast han på skivorna omger sig med ett band. På nuvarande turnén har han däremot bara sin gamle kamrat Jake Bradley på bas med sig.
   Svensk-norska skivdebutanten Ane Brun inleder kvällen med ett solouppträdande. Med en egensinnig röst och ett originellt gitarrspel har hon tagit sin publik med storm.
   Från uppträdandet på Hultsfredsfestivalen förra året till debutskivan ”Spending time with Morgan” från ifjol har hon hyllats stort.

/ Håkan

Roger Ramsell 18/02: The Marshalls nämns i artikeln. Vet du vad medlemmarna i Luleå bandet The M...

Kjell J 16/02: Ser att du nämner bandet Shoes här i texten, vet inte om du möjligen har koll...

Silja 14/02: Å i kväll fredag spelar bandet på Närke Kulturbryggeri! Utsålt!...

Bodil Grek 13/02: Bra recension lagom till spelningen den 14/2 på Kulturbryggeriet. Snygg presen...

Mikael 10/02: Ola Magnell har följt mig sedan tidiga tonåren. Han var ju både vemodig och r...

Mats 6/02: Tack för ett som vanligt intressant inlägg. Jag tycker att den överlägset b�...

Erik 3/02: Bra recension. Att det står 2019 är bara för att kolla om vi läser ordentlig...

Erik E 22/12: God jul & Gott nytt år Håkan, och tack för de många läsvärda inläggen und...

Björn 13/12: Instämmer i det mesta, men mest i "händelsefattigt". Bruce är på min topp fe...

Tomas 15/10: Du har skrivit fel ording i bildtexten. John och Stu ska byta plats...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.