Blogginlägg från 2003-10-14

Jurado Thomas konsert

Postad: 2003-10-14 15:54
Kategori: Live-recensioner

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 14/10 2003.

KONSERT
Damien Jurado
Rosie Thomas
Klubb Söndag/Strömpis, Örebro 12/10 2003


Den akustiska Seattle-scenen hade för en kväll bosatt sig på Strömpis där den lågmälda föreningen Klubb Söndag bjöd på två amerikanska artister, Rosie Thomas och Damien Jurado, inför cirka 150 gäster. Klubben bjöd också på en ny fantastiskt stilig scen som gav den småskaliga inramningen full valuta.
   Bitterljuv brukar i sammanhanget vara en förklarande beskrivning på de här artisternas musik. Men söndagskvällen bjöd på mer än så för efter både bittra och ljuva toner blev det också lite överraskande uppsluppet glatt mot slutet.
   Rosie Thomas må ha en pipig och gurglande glad stämma när hon pratar men sjöng både starkt och personligt. I många, långa berättelser till låtar. Bakom pianot, där hennes vemodiga inslag bäst kom till sin rätt, men också med den akustiska gitarren i händerna. Och med lite hjälp från en assisterande men väldigt tillbakadragen elektrisk gitarrist.
   Lågmält, avskalat och enkelt utan att på något sätt vara lågbudget. Faktiskt saknade jag inga instrument fast Rosie ville få oss att fantisera trummorna, kören och pianot i "2 dollar shoes" som fungerade alldeles perfekt ändå. Rosie avslutade bakom pianot och smekte bland annat fram en vacker "Farewell" innan hon beskrev Damien Jurado: "Han ser ut som han vill döda
folk - men är helt okej!"
   Ja, den jättelike Jurado, någon påstod att han har en bakgrund i amerikansk fotboll, såg definitivt inte ut som den lågmälde rocktrubadur han är. På gränsen mellan lågmäld rock, country, folkmusik och visa, som i initierade kretsar brukar beskrivas som americana, bjöd han på en rejäl dos av sina egna låtar.
   Lite dovt och lite dystert, inte helt olik Bruce Springsteens "Tom Joad"-period faktiskt, och inte så varierat som jag hade hoppats på. Som sagt, han såg inte direkt smidig ut sittande på sin stol. Stor, på ytan butter och allvarlig och klädd i en svart t-shirt med en gigantisk dödskalle på framsidan.
   Han började med att förklara att han minsann hade mycket att säga men just nu inte kände för att säga något alls. Det kan naturligtvis insinuera något men den mannen hade ett stort hjärta. Visserligen fyllt med både sorg och vemod, om man ska döma av de texter han skriver, men som mot slutet efter ett långt mellansnack om fruns alla Volvo-bilar blev till en fantastisk final i "Letters & drawings".

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (448)
Feber (5)
Filmklipp (131)
Grupper (16)
Jul (76)
Konserter (233)
Krönikor (155)
Larm (20)
Listor (50)
Maxi12" (35)
Minns (138)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Oktober 2003 >>
Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6 7 8 9 10 11 12
13 14 15 16 17 18 19
20 21 22 23 24 25 26
27 28 29 30 31    

Mats Jarl 13/01: Nej, Clapton spelade bara med Bluesbreakers i England. John Mayall's första tur...

Björn Stein 12/01: Bente från 3 september 1975. Skär genom märg och ben 45 år senare...vilken v...

Jan Arne Martin Lennell 6/01: Ha, ha! Skrev nyss en kommentar på detta inlägg bl a om att albumet ej gick at...

Jan Arne Martin Lennell 6/01: Sitter och surfar på din sida. Denna har jag helt missat. Måste tyvärr erkän...

Peter Lundmark 5/01: God fortsättning på det nya året. Har följt din sida sedan starten och den h...

Per Theander 2/01: Hej! Kul att du nämner Tim Hardins absoluta mästerverk "Suite for Susan Moore...

Björn 1/01: Tack Håkan, för ännu ett år av underhållande, lärande och berörande läsn...

Hakan Nystrom 1/01: Otroligt tråkigt att höra !! Jag har alla hans plattor och hade länge hoppats...

Jan Arne Martin Lennell 29/12: Intressant lista! Försöker bestämma mig för Pretenders (balladerna är ju ur...

Silja 29/12: Ja du Håkan, jag har svårt att se någon nåd detta dystra år 2020. Men det b...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.