Blogginlägg
”Söndermarken”
Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 28/2 2003.
LARS WINNERBÄCK OCH HOVET
Söndermarken
(Sonet/Universal)
2001 var genombrottsåret för rockartisten Lars Winnerbäck. En storslagen rockplatta, Kalas-turné och även ett konsert-album. Sådant kan etablera en artist i rocksocieteten för tid och evighet.
Inför det intensiva året hade Linköpings-Lars växt några tum och vågade ta ut de musikaliska svängarna som en annan Ulf Lundell. Ändå var det nog inte den rollen han ville spela. På samma scen som Soundtrack Of Our Lives och bob hund kände han sig onekligen liten och obekväm.
För nya skivan är en reträtt, tillbaka till den lilla ytan där visa och snäll pop möts.
Kanske var jag naiv men jag trodde killen ville rocka. Han klippte sig fräckt korthårig och gjorde den ena adrenalinstinna, snabba rocklåten efter varandra.
Nu är det mer akustiskt än på flera skivor. Fler trubadurinriktade låtar än vad som är nyttigt för en artist med rockstämpel. Vuxet och moget på fel sätt. Av en fortfarande ung kille som inte vill kallas Lasse.
Det är som om flera låtar på skivan är skrivna för att framföras av Totta. Alltså väldigt trygga och tillbakalutade men knappast spännande och upphetsande. Och bandet bakom, som på bild ser livsfarliga ut, låter som om de inte vill göra en fluga förnär.
Ändå skriver denne Lars många djupa, deprimerade och vemodigt ledsna texter men musikaliskt finns inga tecken på svärta eller elaka riff.
"Timglas" är nästan en svensk version av Elton Johns pianoinstrumental "Song for Guy", med text och allt. Vem vill ha det?
Och att avsluta skivan med en nästan sex minuter lång titellåt som består av tolv (om jag räknat rätt) verser, några gitarr-, sax- och munspelssolon men varken refräng eller stick. Det är inte rock. Det är traditionell, tröttsam och konventionell trubadurmusik.
"Brustna hjärtans höst" är en utsökt ballad och "Åt samma håll" är en helt godkänd rocklåt. I övrigt saknar jag både knytnävarna och de slagkraftiga låtarna.
/ Håkan
"Organized music"
”Pugh”
<< | Februari 2003 | >> | ||||
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
1 | 2 | |||||
3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 |
10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 |
17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 |
24 | 25 | 26 | 27 | 28 |
Tomas 15/10: Du har skrivit fel ording i bildtexten. John och Stu ska byta plats...
Jan Arne Martin Lennell 12/10: Så himla bra...om än inte i nivå med Del Amitri som grupp. Har tyvärr inte fått ...
Johan S 11/10: Helt enkelt en fantastisk platta!...
Gunnar Åslund 7/10: Cream spelade på Idrottshuset i Örebro den 18/11-1967....
Erik E 24/09: Enligt wikipedia är Titam Florebeck en pseudonym för Stephan Forkelid: https://s...
Bengt 20/09: Hej Skall vara One Chord Wonders med the Adverts! Tackar för en i övrigt fan...
Björn 14/08: Tack Håkan! En kulturgärning för alla, inte bara för vi som älskar Magnus väldig...
Valbobo 13/08: Ett lite märkligt sammanträffande är att de tre låtar du nämner som djupt person...
Johan S 8/08: Aah, detta är verkligen en gammal favorit. Pubrockpärla! Tycker också Gomm sl...
Jan Lennell 28/07: Petitess, men ändå för ordningens skull; 20 juni ska vara 20 JULi :). Tack för e...


Kommentarer till blogginlägget: