Blogginlägg från 1999-08-06

International Noise Conspiracy konsert

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 6/8 1999.

KONSERT
THE (INTERNATIONAL) NOISE CONSPIRACY
P2, Örebro 4/8 1999

Jämfört med sitt högljudda namn har förre Refused-sångaren Dennis Lyxzéns nya kvintett ett nästan lågmält sound.
   Fast allt är relativt. Det svängde ofta grymt och tempot var genomgående högt utom mellan låtarna där tekniska strul och Lyxzéns socialistiska uppmaningar bredde ut sig.
   Och de korta låtarna led genomgående av en smittsam rastlöshet som inte kändes riktigt tillfredsställande. Ibland blev avslutningen på en låt introt till nästa.
   Det finns mycket rötter i gruppens musik. Hämtade från 60-talets mer oaccepterade källare i sin mix av garage, r&b och punk. Där Sofia Almbergs orgel, för kvällen inlånad från Strollers, hade en viss huvudroll i arrangemangen fast soloinsatserna var få förutom sångaren.
   Men Lyxzén har inte riktigt rösten att ge materialet den tyngd det kräver. Skulle behöva en käft stor som Jim Morrisons eller åtminstone Poul Perris i Facer för att ge de skrikigaste momenten i repertoaren kraft och innehåll.
   För material finns, bland annat på gruppens första album, "The first conspiracy", som utgjorde ryggraden i onsdagskvällens konsert.
   Gruppen, med Lyxzén i spetsen, är dock så misstänksamma mot skivbolag att skivan i det närmaste är otillgänglig för den normale skivkonsumenten.
   Skivan de gjort finns bara utgiven i Kina och Asien. Ändå letade sig ansenliga publikmassor till P2 i onsdags och bidrog till den höga stämningen och gjorde frisk luft till en bristvara där nere i källaren. Ändå mynnade inte publikens positiva känslor ut i några extralåtar då gruppen efter 40 minuter lämnade scenen för att börja sälja sina skivor.

/ Håkan

Setlistorna väcker minnen till liv

Den här krönikan publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 6/8 1999.

Vad kan bättre beskriva en konsert än en lista på de framförda låtarna? Vad kan göra minnet tydligare än en låtlista från konserten? Setlistor, ett utländskt begrepp som försvenskats, har blivit alltmer förekommande. I samband med konserter med framförallt betydande artister som har en omfattande repertoar, i sommar är namn som Bruce Springsteen och Ulf Lundell typiska för den genren, ger låtlistan en bra fingervisning.
   Mitt i all stress och försenad deadline som hängde över mig efter Lundells sena konsert under Slottsfestivalen fick jag fram en låtlista som publicerades i samband med recensionen. Jag inbillar mig att just listan fungerar som en objektiv kortrecension samt väcker minnen till liv för publiken på plats. Och även gör att minnet på sikt kring en viss konsert klarnar med hjälp av låtordning och urval.
   Hemsidorna på Internet har fulländat informationsflödet om artister. Där ingen detalj är för anspråkslös för att inte vidarebefordras till likasinnade. Där kommer setlistor in som en ytterst pikant detalj. Turnéer följs minutiöst och ett nätverk av folk rapporterar om varje konsert. Den mest imponerande turnérapportering jag har sett är från Neil Youngs soloturné i våras.
   På en Tour Song Cross-Reference-sida kan du på ett ofantligt rutmönster följa turnén från 2 mars till 2 juni. På 38 konserter, med en setlist på mellan 19 och 28 låtar, körde han sammanlagt 67 olika låtar och du kan notera exakt när i konserten han framförde varje låt. Av vilka flera var nyskrivna, exklusiva låtar.
   De båda engelska magasinen Mojo och Q publicerar setlistor till varje konsert de recenserar. En enorm service till intresserade och inblandade. Min egen setlist-historia började för 17 år sedan som enbart stöd för det egna minnet. Ofta räcker det att lista upp konsertlåtarna för att minnet ska falla på plats när recension ska skrivas. Premiären var en fantastisk Jackson Browne-konsert på Konserthuset i Stockholm sommaren 1982. Och jag lyckades pricka in samtliga 20 låtarna, inklusive tre nyskrivna och en cover.
   Av bara farten fortsatte jag två dagar senare på den legendariska Ulf Lundell-turné-premiären i Brunnsparken och gör det sedan generellt på alla konserter av större intresse. Ett enormt stöd för minnet och det gör sedan inte nostalgin mindre intressant att leva med.

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.