Blogginlägg från 1999-08-01

Repertoaren var kvällens behållning

Foto: Lisa Sellin

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 1/8 1999.

JERRY WILLIAMS
Slottsfestivalen, Örebro 30/7 1999

Att turnera varje sommar i 39 år kan måhända uppfattas som imponerande. Men Jerry Williams långa karriär har varit så upp-och-sedan-ned-betonad att den i sin helhet måste beskrivas som mer sorglig än framgångsrik.
   Och just nu upplever han en av sina djupaste svackor. Efter en helt misslyckad skiva på svenska så måste han alltså ut på vägarna och inte marknadsföra de låtarna utan hålla sig till sin konventionella rock'n’roll-repertoar.
   Han har uppenbart tagit ut Hamburger Börs-showen på turné. I silverjeansjacka och stort påkostat band. Jag har aldrig sett ett så stjärnstarkt kompband åstadkomma så litet. Snyggt uppklädda toppmusiker som Janne Oldaeus, Ulf Janson, Åke Sundqvist, Mats Persson, Svante Persson och Matts Alsberg plus en färgad kör på tre gjorde att det lät professionellt men också själlöst och ofta helt utan bett.
   Man behöver nödvändigtvis inte komma ihåg hans soulperiod med Dynamite Brass, de många höjdpunkterna med Roadwork eller den korta succéperioden när han sjöng pophits skrivna av Ola Håkansson för att förstå att dagens Williams har svårt att hitta ut med hedern i behåll.
   På senaste svenska skivan blev Jerrys röst både tunn och svag och jag trodde i min enfald att språket inte passade hans amerikaniserade stämband. Men nu visade det sig att han även live på "sitt moderspråk" inte har mycket till röstresurser kvar. Även mellansnacket blev ett osammansatt mumlande.
   Repertoaren var kvällens behållning för det ska sägas, till Jerrys försvar, att när han botaniserar i rockhistorien inte väljer de mest förutsägbara och uttjatade hitsen från förr. Däremot känns det enormt stenålders att höra honom upprepa det infantila "rock'n’roll"-utropet mellan låtarna.

/ Håkan

Tomas 15/10: Du har skrivit fel ording i bildtexten. John och Stu ska byta plats...

Jan Arne Martin Lennell 12/10: Så himla bra...om än inte i nivå med Del Amitri som grupp. Har tyvärr inte fått ...

Johan S 11/10: Helt enkelt en fantastisk platta!...

Gunnar Åslund 7/10: Cream spelade på Idrottshuset i Örebro den 18/11-1967....

Erik E 24/09: Enligt wikipedia är Titam Florebeck en pseudonym för Stephan Forkelid: https://s...

Bengt 20/09: Hej Skall vara One Chord Wonders med the Adverts! Tackar för en i övrigt fan...

Björn 14/08: Tack Håkan! En kulturgärning för alla, inte bara för vi som älskar Magnus väldig...

Valbobo 13/08: Ett lite märkligt sammanträffande är att de tre låtar du nämner som djupt person...

Johan S 8/08: Aah, detta är verkligen en gammal favorit. Pubrockpärla! Tycker också Gomm sl...

Jan Lennell 28/07: Petitess, men ändå för ordningens skull; 20 juni ska vara 20 JULi :). Tack för e...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.