Blogginlägg
2010-talet: #46. Eric Palmqwist

ERIC PALMQWIST: En halv gris kan inte gå (Ella Ruth Institutet, 2018)
DET LIGGER MÅNGA ÅR OCH MÅNGA upplevelser bakom min fascination för gotlänningen Eric Palmqwist. Det började redan på 90-talet med bandet Monostar, där Eric var sångare och ledare, både på skiva, albumet ”The airport” (#11 på min årsbästalista 1998), och live. Sedan kom Erics ännu mer egna band EP's Trailer Park och imponerade både live och på album (”Apartments recordings”, #10 på årsbästalistan 2000) innan han 2019 på allvar blev soloartist under eget namn och faktiskt ”debuterade” med dagens aktuella album ”En halv gris kan inte gå” som är ett riktigt personligt statement och inte tillhör något mediokert eller allmängiltigt trots den skämtsamma albumtiteln.
Jag noterade albumet 2019, köpte det personligen ur Erics hand, men ser att skivomslaget vill placera skivan 2018. Ingen viktig detalj men all upptänklig info jag kan hitta på nätet säger också 2019. När jag läser skivnumret (ERILP001) är jag ganska säker på att ”En halv gris kan inte gå” är den officiella startpunkten på Erics och Johan Bergmarks skivbolag Ella Ruth Institutet. Ett litet spännande bolag som har blivit hemvist för både nykomlingar och rutinerade artister som Toni Holgersson och H. Self.
Det var förresten 2019, under Örebrofestivalen Live at Heart, som jag lärde känna Eric och hans lilla band under flera mycket imponerande konserter där låtarna från just ”En halv gris...”-albumet var framträdande.
Eric hade fram till 2019 skrivit och sjungit sina låtar på engelska men gjorde nu debut på svenska, personliga texter som kombinerade med små melodiska underverk blev till både underhållande och engagerande låtmaterial.
Förutom den ganska ofta framträdande EP's Trailer Park-trummisen Jesper Jonsson har Eric gjort mycket på albumet på egen hand men inte utan sporadisk hjälp från kända namn som Carla Jonsson, Daniel Gilbert, Peter Morén, Robert ”Strängen” Dahlqvist och Andreas Mattsson medan Anders F Rönnblom och Ulf Stureson körar på varsin låt.
I övrigt spelar Eric en mängd olika instrument: akustisk och elektrisk gitarr, Octawe 12, bas, orgel, piano, synth, omnichord, glockenspiel och percussion utan att det känns överproducerat.
Perfekta arrangemang som lyfter fram texter och sång på ett alldeles utmärkt sätt. Lyssna bara på låtarna ”Floden”, ”Ibland måste man ta en omväg för att hitta hem”, ”Jag såg ett hjärta” och ”Den sista sången” och ni upptäcker ett svenskt personligt album av mycket god kvalité.
/ Håkan
Dagens datum: 29 augusti 1987
Musikfestivalen Live at Heart för 17:e året
| << | Augusti 2026 | >> | ||||
| Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
| 1 | 2 | |||||
| 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 |
| 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 |
| 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 |
| 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 |
| 31 | ||||||
Håkan Gustafsson 10/08: Brillijant skiva/grupp! Förutom dina referenser så har jag alltid tyckt att de...
Björn Amberfält 8/08: Instämmer till fullo! Hade den stora stora ynnesten att få närvara vid turné...
Peter Bergman 27/05: Deliverance = Den sista färden...
Kjell Jonasson 23/04: Lite galet i rubriken möjligen?...
Torbjörn Janson 19/03: Fantastisk platta! Minns en hejdundrande spelning i visserligen rätt trista Lis...
Mike Waxmann 18/02: Jobbade åt EMA-Telstar under många år och ansvarade denna kväll för caterin...
Åke 7/01: Roligt att läsa, jag var på den konserten och tog en hel del bilder. Kom att s...
Valbobo61 21/11: Fire är ju en riktig rökare (HaHa). En av mina absoluta favoritlåtar, Red Cad...
Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...
Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...
Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker.
Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress.
Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt.
E-posta mig.
Kommentarer till blogginlägget: