Blogginlägg

TisdagsAkademien (1)

Postad: 2021-12-28 14:56
Kategori: TisdagsAkademien


Medlemmarna i TisdagsAkademien, Janne Rindar, Olle Unenge och jag (Håkan Pettersson), har sedan i januari 2019 regelbundet samlats för att diskutera musik. Sedan några månader tillbaka har vi haft våra möten på Brödernas nära Behrn Arena.


ETT SPONTANT MÖTE PÅ BISHOPS ARMS i Örebro i slutet på 2018 blev starten på en numera tre år lång vänskap i musikens tjänst där vi diskuterar musik av alla sorter. OLLE UNENGE, JANNE RINDAR och jag (HÅKAN PETTERSSON), träffas regelbundet och pratar musik. Som jag minns det var det Olles förslag att vi tre musikaliskt intresserade män skulle träffas och diskutera musik. Det inledande gruppnamnet TexMex kom upp tidigt som en sorts sammanhållande musikalisk länk för våra diskussioner. Men vi har senare uppgraderat namnet på vår sammanslutning till TisdagsAkademien.
   Vi kanske, lite naivt, trodde att våra möten, en gång i månaden ungefär, skulle ha ett musikaliskt genomgående tema runt just texmex-inspirerad musik och vi anade säkert inte då att det framöver skulle pendla så otroligt brett i våra musikdiskussioner och val av tema inför varje möte. Vi har haft väldigt osnäva musikaliska ramar för våra ”läxor”.
   Av naturliga skäl blev Bishops Arms tidigt vår återkommande mötesplats och i slutet på januari 2019 var det premiär utan att vi hade något uttalat ämne att prata om.
   Alla vi tre älskar musik, det är givetvis grundläggande för våra regelbundna möten, men vi har en individuell förkärlek för lite olika genrer. Olle är ju folkmusik personifierad, framförallt irländsk, eftersom han leder sitt band Tullamore Brothers och Janne är också musiker och har spelat i rockbandet Who's Berry från Karlskoga i 35 år . Och jag, som försöker sammanfatta allt här, spelar inte ett enda instrument men har en bred musiksmak, med pop och rock som minsta gemensamma nämnare, som drygt 50 år tillbaka har resulterat i recensioner, intervjuer och musikartiklar i framförallt Nerikes Allehanda.
   På våra möten finns inga musikaliska gränser, diskussioner kring ett visst bestämt ämne kan sväva iväg åt precis alla håll, och ingen kommentar är fel och ingenting är förbjudet. På bara några minuter kan samtalen gå från Lou Reed till Jakob Hellman, via en gränslös massa andra artistnamn, utan att det känns som att vi har tappat någon röd tråd. Frågetecken rätas ut till utropstecken genom kunskap som ganska förutsättningslöst förmedlas över bordet under timslånga diskussioner.
   Efter ett drygt år, i mars 2020, kom pandemin och ändrade förutsättningarna för våra möten. Vilket fick oss, i april samma år, att byta mötesplats från det inomhus trånga Bishops Arms till ett luftigt och rymligt Stadsträdgården på öster i Örebro. I pandemins spår bestämde vi, förvisso lite paradoxalt, att därefter träffas en gång i veckan. Det skulle lindra vårt skriande behov av sociala kontakter och samtidigt intensifiera vårt gemensamma musikintresse.
   Från april 2020 gick våra möten alltså in i en allt intensivare period och med det följde alltmer intressanta nedslag i musikvärlden av alla sorter.
   När jag sommaren 2020 satte mig ned och började sammanfatta vad våra möten handlat om så ramlade jag på många intressanta minnen men också specifika detaljer som jag av helt naturliga skäl hade förträngt eller helt enkelt glömt. Första delen av den retrospektiva tillbakablicken blir en kort resumé på ämnen, ofta dvd:er (som Janne hade letat upp i sitt arkiv), och dokumentärer som har förekommit som ämne på våra möten under ett drygt första år fram till sommaren 2020.
   Fler rapporter från TisdagsAkademiens möten utlovas framöver i den här serien.











”Chulas fronteras/del mero corazon”
Helt i linje med vårt gruppnamn höll vi oss från början i TexMex-träsket och började med dvd:n ”Chulas fronteras/del mero corazon”, två dokumentärer av filmmakaren Les Blank (1935-2013), författare men också dokumentärfilmare med södra Nordamerika som tema. Filmerna utspelar sig på gränsen mellan Texas och Mexiko på 70-talet. Många vedermödor och många utmaningar som får sitt utlopp i musik som handlar om en kamp mellan olika folkgrupper, rasproblem och missförhållanden av myndigheter. Flaco Jiminez, med sitt dragspel, spelar upp till dans med andra musiker och folk skiner upp och ger sig hän i dansens virvlar.
   Andra delen av dokumentären handlar bland annat om dragspelaren Chavela Ortiz Hernandez som fortsätter traditionen med romantiska ballader som sedan beskrivs med nostalgiska anekdoter. Blanks filmer är en hyllning till musikerna och deras förhållanden.

”Janne & Peter tar en tripp”
Nästa gång Janne levererade en dvd var den av högst personlig karaktär: ”Janne & Peter tar en tripp” privat filmad under Jannes resa i USA 2008 tillsammans med Peter Ejevall, en ren roadtrip som bland annat tog sig till Joshua Tree och hotellet där Gram Parsons så tragiskt dog för närmare 50 år sedan. Och bilder från utomhusfestivalen Hardly Strictly Bluegrass festivalen i San Francisco 2008 förekommer också.

LIGHTNIN' HOPKINS: ”The blues according to Sam ”Lightnin'” Hopkins
Sedan följde vi det tradionella bluesspåret och hamnade på nästa Janne Rindar-dvd, ”The blues according to Sam ”Lightnin'” Hopkins”. Ännu en Les Blank-film om den legendariske bluesgitarristen och sångaren Hopkins från Texas(!) i intervjuer och framträdanden. Blank avslöjar Hopkins inspirationskällor och återbesöker dessutom sin barndomsstad Centerville, Texas där han uppträder på en stor utomhus-barbeque. Hopkins gick aldrig i skolan men lärde sig spela gitarr av Blind Lemon Jefferson.

”Dry wood” (1973), en Les Banks-film.
Handlar om Mardi Gras-festivalen och allmänt om creole-livet för svarta i Louisiana-deltat med mycket Zydeco-musik och några för mig okända creolemusiker som Alphonse ”Bois Sec” Ardoin (1915-2007), accordian, och Cahnray Fontenot (1922-1995) ”the best black Louisiana fiddle player of our time”. Men filmen handlar om mycket annat också. Matlagning och ganska realistiska bilder när de slaktar grisar och leker med tuppar som bryskt svingas runt.

”Hot pepper” (1973), mer Les Banks.
En dokumentär/biografi om Clifton Chenier (1925-1987), zydecokungen på dragspel med vilt dansande arrangemang där alkoholdrycker och tobaksprodukter slukas med samma aptit. En unik inblick i cajunhistorien. I samband med de här senare filmerna lärde Janne mig skillnaden mellan zydeco och cajun.

ALAN LOMAX: ”Ballads blues & bluegrass”
”Ballads blues & bluegrass”, en film av musikforskaren Alan Lomax, handlar om den tidiga Greenwich Village-generationen. Lomax bjöd in dåtidens folkmusiker till sin våning på West Third Avenue och allt filmades spontant i svartvitt. En mängd artister, bland annat kända namn som Memphis Slim, Willie Dixon, Peter LeFarge, Ramblin Jack Elliott och The New Lost City Ramblers, dokumenteras i filmen tillsammans med intervjuer av John Cohen (New Lost City Ramblers).

RONNIE LANE: ”Passing show”
Ronnie Lane var engelsman men jag förklarade för Olle och Janne att det finns en lustig koppling till Texas(!) i hans historia. Efter sin tid som stor rockidol i Small Faces, Faces och sitt eget Slim Chance flyttade han till amerikanska Austin där han under sina sista år i livet fick vård för sin MS. I filmen ”Passing show”, om Lanes långa liv, berättas hans historia med intervjuer med Eric Clapton, Pete Townshend och Joe Ely och arkivmaterial med Lane själv. Mycket musik naturligtvis, gamla Small Faces och Faces-låtar, men också en stor dos från unika Slim Chance-inspelningar.

PETER CASE: ”Troubadour blues”
Case har inte huvudrollen i den här Tom Weber-dokumentären men hade på något sätt en ledande roll i filmen om resande trubadurer i USA. Tillsammans med namn som Dave Alvin, Mary Gauthier, Gurf Morlix och Chris Smither. Weber hade samlat material i tio år på alla ensamma trubadur-turnéer och söka den autentiska känslan i musiken som också innehöll intervjuer.

WARREN ZEVON: ”(Inside) Out”
Jag lånade ut Zevon-dokumentären, som handlar om Zevons sista år i livet när han spelar in sin sista skiva, till Olle och Janne som inte hade någon erfarenhet av Zevons karriär. Har skrivit mer initierat om dvd:n här.

JOHN LENNON: ”Imagine”
Först förstod jag inte vad Lennon-programmet handlade om. Jag minns bara ”Imagine” som namnet på en biofilm men det här var en lång nyregisserad dokumentär som sändes på Svt Play. Det var nog första gången som vi hämtade material till våra möten på Svt. En underbar biografi om och med Lennon.

ALAN LOMAX: ”Lomax the songhunter”
Vi återvänder till Alan Lomax värld i en film från 2004 där han åker jorden runt och samlar in och spelar in låtar och musik som musiker sitter och skriver och framför. Lomax gick i sin pappa John Lomax spår och ville verkligen dokumentera all musik. Innehåller också intervjuer, bland annat Peggy Seeger.

GEORGE HARRISON: ”Concert for George”
Ännu en film som jag lånade ut till mina vänner, den varma fina hyllningsfilmen/konserten till George Harrisons minne inspelad på Royal Albert Hall. En i mina öron/ögon fantastisk och intressant konsert som jag har skrivit om här.

RY COODER: ”Live Santa Monica” (YouTube)
Kanske första gången vi hämtade material från YouTube, en konsert med Olles stora favorit Ry Cooder. Minns inte riktigt innehållet idag, men det är en liveinspelad konsert, och jag hittar inte heller någon länk på YouTube idag.

GRAM PARSONS: ”Grand Theft Parsons”
En spelfilm, ägd av Janne, som handlar om Gram Parsons sista dagar där managern Phil Kaufman, spelad av Johnny Knoxville, har en huvudroll större än han som spelar Parsons, Gabriel Macht.

”Rolling Thunder Revue”
Nu kom Netflix in i våra liv och blev ett möte i vår lilla krets. Och vår Netflix-premiär kunde inte ha börjat bättre. En fantastisk film om Bob Dylans turné på 70-talet som vi alla älskade. Jag har dessutom skrivit en recension här.

BERT JANSCH & FRIENDS: ”Acoustic routes” (1992)
Regi: Jan Leman. Dokumentär om den skotske gitarristen och sångaren Bert Jansch och hans uppväxt i Edinburgh för att bli den gitarrist som påverkade många andra artister som exempelvis Bob Dylan, Paul Simon och Neil Young. Bluesinfluenser pekade i riktning mot folkmusik med akustisk gitarr. Anne Briggs, Brownie McGhee, Al Stewart och Ralph McTell medverkar och vi får se arkivbilder på Jackson C Frank.

TRAVELING WILBURYS: ”The true history of the Traveling Wilburys” (2007)
En dvd som gavs ut i samband med bandets återutgivning av sina två album. Vi får se hur George Harrison, Jeff Lynne, Bob Dylan, Roy Orbison och Tom Petty träffas våren 1988 i Dylans hemmastudio och spelar in ”Handle with care”. En vecka i maj spelar de in ett helt album tillsammans med trummisen Jim Keltner. En video till ”End of the line” blir en hyllning till Roy Orbison (1936-1988).

”Nashville” (1975), en spelfilm av Robert Altman.
Skådespelare: Ned Beatty, Ronee Blakley, Keith Carradine och Geraldine Chaplin. Vi får följa ett antal personer med anknytning till musikindustrin i Nashville, countrymusikens huvudstad. I bakgrunden pågår valkampanjer inför presidentvalet och USA firar the Bicentennial, tvåhundraårsjubileet 1776-1976.

”Don't look back” (1967), dokumentär regisserad av D A Pennebaker.
En film om Bob Dylans Englandsturné 1965. Under tre veckor i England möter vi den unge trubaduren Dylan som just har börjat framföra sina låtar elektriskt och Pennebakers kamera följer honom från flygplats till konsertlokal och hotellrum. En nyckelscen: Utanför Savoy Hotell står Dylan och håller upp texten till "Subterranean Homesick Blues".

DONOVAN: ”Sunshine superman: The journey of Donovan” (2008)
Den fullständiga historien om Donovan med arkivbilder och intervjuer. Klassiska filmer och tv-bilder från 60-talet. Namn som Bob Dylan, The Beatles, Pete Seeger, Arlo Guthrie, Mickie Most, Rick Rubin, Jimmy Page, Jeff Beck och David Lynch dyker upp.

”Lucky” (2017)
Historien om en åldrande vardagsfilosof, Lucky (Harry Dean Stanton) är en fantastisk film som har lyckats skapa en balans mellan det extremt vardagliga och det unikt udda. En film som på ytan inte handlar om just någonting alls men som trots det lyckas ge uttryck för allt det som gör livet värt att levas. Ingen kan som Harry Dean Stanton uttrycka så mycket med så små medel. Han utstrålar en melankoli och värme som går rakt in i hjärtat. Att han gick bort strax efter att ”Lucky” var färdig ger filmen ytterligare ett vemodigt stråk som är svår att värja sig mot.

/ Håkan

 

Kommentarer till blogginlägget:

Björn kommenterade 2021-12-29 20:36:03:
Alltid härligt att se en "degerförsere" i spalten, speciellt "rindar" Gôtt slut o Gött nytt önskas nämnde och redaktören.



10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (471)
Feber (5)
Filmklipp (131)
Jul (76)
Konserter (236)
Krönikor (173)
Larm (20)
Listor (52)
Maxi12" (35)
Minns (148)
Örebro (94)
Pubrock (13)
Stiff (49)

<< December 2021 >>
Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6 7 8 9 10 11 12
13 14 15 16 17 18 19
20 21 22 23 24 25 26
27 28 29 30 31    

Björn Stein 9/05: Tack för den resan, Håkan! Ser redan fram mot att läsa om nästa äventyr som...

Jan Lennell 8/05: Beatles platta på 1:a platsen..ingen högoddsare :). Ber att få tacka för en ...

Peter Lundmark 6/05: Tack för en spännande och rolig resa, har fått plocka fram skivor man inte ly...

Hans 6/05: Har varit kul följa dina favoriter, även om jag inte hållit med dig. Däremot...

Mikael Bodin 5/05: Lundell måste ha gjort unikt många dubbelalbum :) Skulle man göra en lista av...

Mikael Bodin 5/05: Tack för en inspirerande recension av en klassiker. Själv velar jag ständigt ...

Björn 1/05: Waterboys, Jackson Brown, Beatles...

Peter 29/04: Håller fullständigt med dej, Lundells bästa med "Ryggen fri" som höjdpunkt!...

Bengt Gustafsson 22/04: Hej Warren Zevon är mycket underskattad! Räknar in fem LP i min samling. Det...

Jan Lennell 18/04: Kul med din uppskattning av denna fantastiska artist! Appropå producenten Kjell...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.