Blogginlägg

Mamma Ingrid (1933-2020)

Postad: 2020-10-09 16:33
Kategori: Minns


26 januari 2018, en lycklig stund med mamma.

NÄR SKRATTET TYSTNAT, NÄR REUMATISMEN har släppt sina krampaktigt hårda nypor om alla leder och ben, när den elaka smärtan domnat in, när kroppen tackade nej till fortsatt medverkan och när hjärtat till slut inte orkade slå längre möts jag av ren och skär tomhet och ett djupt vemod som dyker upp i minnet av mamma.
   När jag ska försöka sammanfatta alla år jag känt henne, det är ju ändå den person som jag fick lära känna längst av alla i närmare 68 år, blir det först bara spridda fragment av ett långt liv. Född i Skedevi i de allra nordligaste delarna av Östergötland som på 30- och 40-talet följdes av barndom och ungdomsår fyllda av en tämligen torftig och begränsad tillvaro. Men också stor och varm syskonkärlek och djup familjetrivsel på ständigt nya bostadsadresser (Vingåker, Degerfors, Hallstahammar...) medan pappa Alvar letade skomakarjobb i hela Mellansverige. Och mamma Helga gav familjen trygghet efter konstens alla regler.
   Efter en minst sagt kringflackande skoltid, med ständigt nya klasskamrater, tog sig mamma, i själen glad, positiv och optimistisk, vid unga år ut i världen (till Örebro). Med arbete på skofabrik fick hon både utbildning och inkomst där hon dessutom mötte sin kärlek, min pappa Ingemar.
   I en förhållandevis glad och händelserik 50-talsmiljö, fortfarande med ansträngd ekonomi, bildades familj där mamma fick den hemvävda ”titeln” hemmafru med arbetande make som ensam familjeförsörjare. Efter närmare tio år återvände mamma till arbetslivet och skofabriken. Många år som deltidsarbetande med alla vardagliga rutiner slet på kroppen som började säga ifrån och förtidspension var enda alternativet.
   I mitten på 80-talet inträffade det första allvarliga sjukdomsfallet: Hjärtinfarkt som slutade lyckligt och efter den första dramatiska tiden utvecklades allt till något att naturligt leva med. Men det kom givetvis att begränsa den personliga friheten. Och mamma gjorde det med en positiv och optimistisk livssyn utan klagomål innan nästa hårda smäll kom när pappa Ingemar blev sjuk och avled 1999.
   Det är lätt att i minnet av mamma koncentrera sig på alla sjukdomsproblem under livets sista decennier. Men då är det viktigt att komma ihåg hur mamma under 70- och 80-talet tillsammans med pappa åkte på otaliga bussresor ut i Europa, träffade många nya vänner och gjorde upprepade charterresor till Kanarieöarna och Medelhavet med Rhodos som absolut favorit. Efter infarkten blev det flitigt med resor för mamma och pappa på färjor till Finland. Och efter pappas död följde mamma med på min familjs resor till både Mallorca och London.
   Det är då minnet av dagsutflykter i Mallorcas bergiga natur eller taxifärder i Londons grandiosa gatusystem framträder som ljusa positiva höjdpunkter. Hur det satte guldkant på tillvaron och gjorde livet värt att leva för mamma med sina tveklöst nyfikna ögon och öron. Innan både ögon, öron och kropp sargades av all sjukdom.
   Ett förhållandevis glatt och händelserikt liv blev mot slutet ett stilla liv med hemhjälp, en lång kamp mot otaliga krämpor med ständiga sjukhusbesök följt av flera korttidsboenden och på slutet ett permanent äldreboende.
   Mamma var naturligtvis intresserad av musik. Kanske inte så gränslöst som hennes son (det vill säga jag, undertecknad) men hon lyssnade med glädje på all sorts musik. Med kanske min hjälp fick mamma nya favoriter som exempelvis örebroaren Olle Unenge och skåningen Richard Lindgren. Artister som hon fick uppleva live vid några tillfällen.
   En kort anekdot från en av mammas musikupplevelser:
   Efter en intim konsert i Örebro med Richard Lindgren släppte hon den legendariska kommentaren att ”nu kan Körberg slänga sig i väggen”. Vilket fick en tacksam Richard att signera sin skiva (se bild höger) med just det citatet. I sin krafts dagar var mamma som sagt både spontan och spirituell med djupa känslor för det som hon uppfattade som god och bra musik.
   Musik (se nedan) som sedan gjorde begravningsceremonin till en mycket vacker och positiv upplevelse och ännu ett oförglömligt minne av mamma.
   Tillsammans med pappa vilar mamma nu i Minneslunden och kan där tänka tillbaka på alla ljusa och trevliga minnen från Grekland, Österrike, Mallorca och Kanarieöarna.
   Mamma Ingrid Pettersson avled 18 september 2020 efter lång tids sjukdom.

TACK MAMMA, min goda vän sedan september 1952, och jag, Carina, Emily och Stephen, önskar dig all fridfull vila.


Anna Ternheim: Tribute to Linn

Göran Samuelsson: Vildros

Olle Unenge: Långsamt väder

Stefan Nilsson: Arons dröm

Richard Lindgren: Driftwood


/ Håkan

 

Kommentarer till blogginlägget:

Björn kommenterade 2020-10-16 20:26:08:
Beklagar förlusten, dina fina ord sätter både ton och känsla på det liv som nu passerat men ändå lever kvar.
Hälsningar
BjörnSvar:
Tack Björn!
Peter kommenterade 2020-10-09 17:43:30:
Mycket fina ord Håkan.Svar:
Tack, Peter.



10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (443)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (19)
Jul (70)
Konserter (233)
Krönikor (146)
Larm (20)
Listor (49)
Maxi12" (35)
Minns (133)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Oktober 2020 >>
Ti On To Fr
      1 2 3 4
5 6 7 8 9 10 11
12 13 14 15 16 17 18
19 20 21 22 23 24 25
26 27 28 29 30 31  

Mats Karlsson 26/10: Detta är också ett av mina favorit-live-album. Visst var det märkligt att man...

Mats 26/10: Hej Håkan, Tack för att du skriver om Kursaal Flyers. Håller med om att de...

Fredrik Plumppu 24/10: Väldigt kul att få läsa denna recension, igen! 1983 hade jag nyligen upptäc...

Björn 16/10: Beklagar förlusten, dina fina ord sätter både ton och känsla på det liv som...

Peter 9/10: Mycket fina ord Håkan....

Mr D 7/10: Grym platta! ...

Johan S 5/10: Romano o Phillips, verkligen två kanonalbum Håkan!...

Per-Anders 3/10: Kommentar till Peter Wennös artikel. Bruce är den ende som kan göra det bätt...

Per Gotthardsson 15/09: Jag var där och precis som i artikeln var jag där för Jon Hiseman och Colosse...

Per-Anders Karlsson 12/09: Dock var Stockholm 88 hästlängder bättre än 85 från en som var både i Göt...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.