Blogginlägg

00: #31. PETER LeMARC

Postad: 2019-09-23 07:58
Kategori: 00-talets bästa

PETER LeMARC: Det som håller oss vid liv (Columbia, 2003)

DET FINNS STUNDER NÄR JAG ÄR ÖVERTYGAD om att Peter LeMarc är Sveriges bäste låtskrivare. Det finns ju visserligen konkurrens på området, om man säger så. Kanske är det alla låtar, ofta på gränsen till mästerverk, han har skänkt till andra artister som gör mig allmänt så imponerad av hans genuina hantverk. Eller är det höjdpunkterna på hans egna album, en ganska oregelbunden skivproduktion, som etsat sig fast i mitt medvetande?
   När jag grips av dessa alltigenom positiva tankar börjar jag lyssna på album efter album med Peter och det understryker min tes. Hans unika låtskrivande är ofta så mycket mer personlig än hela hans artistkarriär. Varje gång jag sitter där med ett antal LeMarc-album framför mig avslutas lyssningen nästan alltid med ”Det som håller oss vid liv” där han både som låtskrivare och artist i mina öron når all time high.
   ”Det som håller oss vid liv” är också en formidabel comebackskiva för när den släpps i november 2003 har det gått drygt sex år sedan Peter LeMarcs senaste skiva. Ett uppehåll inte helt utan personliga problem för Peter. Panikångestattacker följdes av djupa tvivel och seriösa funderingar att lägga av som artist.
   I cd-boxen ”Starkare än ord” skriver Peter i detalj om alla sina skivor fram till 2008, den överlägset längsta texten handlar om ”Det som håller oss vid liv”, och berättar intressant men också naket avslöjande om tiden efter albumet innan, ”Nio broars väg”. Han berättar detaljerat om hur han efter kampen mot våndor och ångest långsamt kom tillbaka och helt enkelt hittade sig själv. Innehållet på ”Det som håller oss vid liv” är en ypperlig förklaring på förändringen i Peters uttryck.
   Det var förresten inte första gången Peter LeMarc tvivlade på sig själv. Han hade ju en lång huvudsakligen kommersiellt misslyckad karriär bakom sig innan genombrottet 1987. Det finns en ögonblicksbild som jag i sammanhanget aldrig glömmer.
   Våren 1986 turnerade han med sin grupp, Peter LeMarc Trust, för att följa upp gruppens album ”Marmor”. Fredag 21 mars skulle han och bandet uppträda på Rockmagasinet i Örebro men när vi kommer dit är konserten inställd, för få människor i publiken. Vi möter en ledsen LeMarc som skyller på än det ena (vädret, det småregnade) än det andra (Melodifestivalfinal, fast den var dagen efter...) och är allmänt besviken. Drygt ett år senare fick han en gigantisk hit med ”Håll om mej” och hela karriären vände spikrakt uppåt. Showbusiness i ett nötskal med andra ord.
   Nåja, nu befinner vi oss i slutet på 90-talet och Peter börjar åter skriva låtar, i första hand (specialskrivna) till andra artister som Jerry Williams, Christina Lindberg, Sven-Ingvars och till och med Plura (på Amnesty-samlingsskivan), men långt bort i tunneln fanns ändå tanken på en egen ny skiva.
   Från sin fjärde skiva, ovannämnda ”Marmor” (1986), hade Peter varit MNW-artist hela tiden ständigt producerad av Eldkvarn-basisten Tony Thorén men det kontraket gick ut 1997. Läge för nytt bolag, ny producent, nya kamrater i kompet och en helt ny musikalisk inriktning och ”Det som håller oss vid liv” är den fantastiska nystart som egentligen alla artister behöver i sina karriärer. Den tillfredsställer intresset på alla punkter.
   Det var naturligtvis inte skräp som Peter LeMarc hade producerat under tio år, mellan 1987 och 1997, men nu blev det på allvar liksom när han sjöng utifrån sig själv och personligt formulerade sina tankar och sedan för första gången dekorera texterna med varsamma och oerhört känsliga arrangemang.
   Den smarta förvandlingen började med den nya producenten Martin Hansen och hans kompanjon Micke Nord, på skivan fick han det käcka namnet Kräng Mikael Nord Andersson, på ett stort antal olika stränginstrument. Rutinerade Backa-Hans Eriksson, bas, och Christer Jansson, trummor, blev skivans genomgående kompsektion och klaviaturspelare blev den då i studiokretsar ganska färske Jesper Nordenström som sedan dess spelat med allt från Georg Wadenius till Tomas Andersson Wij.
   Alla ovan nämnda musiker var nya i LeMarc-sfären men det var meningen att rutinerade klaviaturspelaren Stephan Forkelid, som spelat på Peters skivor sedan 1992, men han hoppade av precis innan inspelningen. Ersattes av Titam Florebeck på allehanda keyboards, ett namn som jag varken förr eller senare har hört eller sett.
   Det musikaliska resultatet tycker jag, som ni kanske förstår, är Peter LeMarcs bästa album.

Favoritlåt: "Detta blir min död". Inte överraskande finns det ett antal favoritlåtar men jag har valt den kanske långsammaste och innerligt emotionella låten med en otroligt fint formulerad text som sjungs av han som ligger i kistan på sin egen begravning. ”Prästen ljög om allt gott jag hade gjort...” sjunger han till en flämtade tramporgel (Titam Florebeck) och texten fortsätter förbi både mandolin och hammondorgel innan den uppseendeväckande finalen: ”Men detta är en grav där ingen vilar/Här ligger den jag en gång var”.

/ Håkan

 

Kommentarer till blogginlägget:

Erik E kommenterade 2019-09-24 15:03:42:
Enligt wikipedia är Titam Florebeck en pseudonym för Stephan Forkelid: https://sv.wikipedia.org/wiki/Det_som_h%C3%A5ller_oss_vid_liv

Passar på att tacka för din alltid läsvärda blogg!Svar:
Haha. Ovärderlig fakta. Och LeMarc förklarade att Forkelid hade hoppat av. Lysande!



10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (421)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (54)
Konserter (223)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (47)
Maxi12" (35)
Minns (117)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< September 2019 >>
Ti On To Fr
            1
2 3 4 5 6 7 8
9 10 11 12 13 14 15
16 17 18 19 20 21 22
23 24 25 26 27 28 29
30            

Tomas 15/10: Du har skrivit fel ording i bildtexten. John och Stu ska byta plats...

Jan Arne Martin Lennell 12/10: Så himla bra...om än inte i nivå med Del Amitri som grupp. Har tyvärr inte fått ...

Johan S 11/10: Helt enkelt en fantastisk platta!...

Gunnar Åslund 7/10: Cream spelade på Idrottshuset i Örebro den 18/11-1967....

Erik E 24/09: Enligt wikipedia är Titam Florebeck en pseudonym för Stephan Forkelid: https://s...

Bengt 20/09: Hej Skall vara One Chord Wonders med the Adverts! Tackar för en i övrigt fan...

Björn 14/08: Tack Håkan! En kulturgärning för alla, inte bara för vi som älskar Magnus väldig...

Valbobo 13/08: Ett lite märkligt sammanträffande är att de tre låtar du nämner som djupt person...

Johan S 8/08: Aah, detta är verkligen en gammal favorit. Pubrockpärla! Tycker också Gomm sl...

Jan Lennell 28/07: Petitess, men ändå för ordningens skull; 20 juni ska vara 20 JULi :). Tack för e...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.