Blogginlägg

Hansson De Wolfe har utvecklat stilen

Postad: 2014-12-10 07:57
Kategori: 80-talskonserter



Två annonsbyråmän (Lorne de Wolfe och Claes Palmkvist) och en konstnär (Dick Hansson) bildade 1979 gruppen Hansson de Wolfe United. Uppenbart blott ett skivprojekt då kärnan i gruppen alla hade civila jobb. Ändå kunde den uppmärksammade gruppen under 80-talet genomföra tre populära turnéer som alla nådde Örebro.
   Efter två framgångsrika album, "Iskalla killen (full av mänsklig värme)" (1979) och "Existens-maximum" (1982), gav de sig ut på turné hösten 1982. Och efter nästa album, "Container", våren 1984 var det dags igen. Bandets sista turné genomfördes våren 1986 som uppföljare till bandets femte album "Artattack".


Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 6/4 1984.

HANSSON DE WOLFE UNITED
Idrottshuset, Örebro 5 april 1984


Hansson De Wolfe United gjorde uppmärksammad turnédebut hösten 1982 med sensationell succé som följd. Bandet har nu utvecklat sin högst särpräglade stil ytterligare och även om biljettförsäljningen gick trögt i Örebro inför konserten stannade siffran kring tillfredsställande tusentalet sittande åskådare.
   På scen var det mesta sig likt sedan förra gången . En ny kompsektion och en nyklippt Lorne de Wolfe i tuffa solglasögon. Och inga tillbakalutade kavajer.
   Yes box allright/Reservdelsmänniskan/Lucia
   I grönt skimrande spotlight intog bandet scenen och presenterade sig direkt i ord och melodi. Traditionsenligt var det inledningsvis dåligt ljud i den kupolliknande lokalen som är varje ljudmixares mardröm.
   Din inre barometer/Iskalla killen
   Två lugnare låtar där Lorne de Wolfes känsliga röst hade svårt att riktigt nå fram fast musikernas skicklighet märktes alltmer i takt med att öronen vande sig.
   Container/Vi lever än/ABC
   Det studiotillverkade soundet på skiva fungerade verkligen live och med hjälp av långa saxofon- och gitarrsolon skapades stämning hos den alltjämnt sittande publiken.
   Minnenas sorl/Steget
   Kvällens 40-talsnostalgi låg tätt intill varandra. Lika tätt som dansparen en gång ockuperade Idrottshusets dansgolv för länge sedan.
   Ansikte mot ansikte/Lyx/Existens-maximum
   Konsertens final var en rasande skicklig uppvisning i tre delar. Nya låtar som redan känns igen av publiken och gruppens definitiva hitlåt.
   Auf wiedersehen
   En naturlig avslutning på ordinarie konserten.
   Chrysantemum/Var kommer barnen in
   Slutet gick i vemodets tecken. Två lugna fina låtar som United är mästare på att framföra. Konserten med Hansson de Wolfe United var en uppvisning i musikalisk skicklighet där kravallstaket var bannlysta och konserten blev en mänsklig kommunikation och naturlig samvaro.

Lorne de Wolfe: sång/piano
Dick Hansson: percussion/sång
Claes Palmkvist: trumpet/gitarr/sång
Jonas Isacsson: gitarr
Anders Neglin: piano/synthar
Ulf Andersson: saxofon
Magnus Persson: trummor
Sam Bengtsson: bas

/ Håkan

 

Kommentarer till blogginlägget:

Mikael Löwengren kommenterade 2017-01-06 19:46:35:
Lorne de Wolfe kommenterar i en intervju turnén i samband med "comebacken" för ett par år sedan:
"Folk blev ju nästan förbannade för att vi inte turnerade. Vi beskylldes för att vara lyxlirare som bara spelade in skivor. Men så tog vi tjänstledigt från våra respektive yrken och gjorde några turnésvängar med inhyrda proffsmusiker. EMA-Telstar hade tjatat om liveuppträdanden och tvingades kosta på rejält. Vi hade det väldigt komfortabelt. Bussar med TV-apparater, det bästa ljudet och ljuset som fanns och allt sånt där. Vi hade engelska roddare som visade hur man skulle festa, så det blev ett jävla drag (skratt)."Svar:
Bra anekdot, Mikael. Tack!
Magnus Sundell kommenterade 2014-12-11 16:38:00:
Tack Håkan! Fick mig att minnas att jag ju var på den här konserten - som jag minns som riktigt bra. Vi var ett helt gäng kompisar från utbildningen (fritidsledare) jag flyttade till Örebro hösten 1983 för att gå på. Men Idrottshuset var ju, som du skriver, sällan någon ljudmässig höjdare...Svar:
Haha. Det är kul att påminna människor om positiva minnen. Tack, Magnus.



10 år (6)
Beatles (59)
Blogg (375)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Jul (51)
Konserter (204)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (43)
Minns (95)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< December 2014 >>
Ti On To Fr
1 2 3 4 5 6 7
8 9 10 11 12 13 14
15 16 17 18 19 20 21
22 23 24 25 26 27 28
29 30 31        

Hakan 20/05: Exakt! Nar inte Lennart langre finns ar det ju hit man gar....

Peter Lundmark 17/05: Är djupt imponerad av ditt arbete med Håkans Pop, har nog följt sidan sedan star...

LSvendsen 4/05: Släpptes den som LP eller bara CD? ...

Silja 1/05: Går i SVT i morgon 2/5 23.05!...

Anders 20/04: Kan vi inte få lyssna på (läsa) hela sommarprogrammet, nu har jag väntat i snart...

Stephen 16/04: Kul anekdot runt inspelningen av Da doo ron ron. Versionen som finns på Stardust...

Lasse 12/04: Ursprungligen skulle det ha varit tre låtar skrivna av Mickey Jupp. Men som det...

Jarmo Anttila 6/04: Omslaget är en kopia av/hyllning till J Geils Band "Bloodshot"...

Hans 31/03: Lustigt att vi båda föll för omslaget och medverkande musiker som avgjorde köpet...

Anders 14/03: Här i Nynäshamn igårkväll spelade Cordovas Truckin', Grateful Dead-låten. Jag gi...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.